Gotlands tidning – 16 april 1863, sida 2

IVecdo:revy. Att Swerges framtida trygghet beror på ett fritt Finland och ett fritt Polen är en fråga, fom numera ide fan motsägas. Hwad Swerge derföre i anledning af Polens resning för att afffudda fig det Muskowitiska förs slajwande of, fom de europeiska fria folken alltjör länge tillåtit att der herrska, nu fan ingripa i den polska rös relsen för att förhjelpa den till en lycklig utgång, kan icke annat än af hwarje fosterländskt sinnad swensk man gillas. Pratet om Finlands närwarande lyckliga tillstånd, dess framåtgående i industrielt och socielt hänseende och den allmänna belåtenheten som der existerar öfwer skiljamässan från Swerge, är endast en lögn, — en dylik lögn, fom blott fan utgå från ett land sådant fom Ryssland, hwars bela tillwaro och styrka endast stöder fig på de genom wåld, lift och ränker underkufwade folkens utrotande eller förslafwande — — en makt således owärdig att tillhöra det europerska civiliserade statsförbundet. Man måste desto mer inse sanningen af detta påstående, genom det sätt hwarpå Ryssland nu går till wäga för att söka quwäfs wa den polska frihetsröreljen. Jag will ide här anföra De många hemska och upprörande beskrifningar på uts plundrade och uppbrände byar och flott, de obewäpnade inwänarnes massacrerande, makens och broderns pinfams ma mördande i åsyn af den skändade hustrun och systern; — för alla dessa barbariska tilldragelser skall en gång helt säkert wedergällningens dag randas. Rysslands fwage het börjar ock att alltmera framträda och dess gamla wapen, lögnen, kan icke längre uppehålla det sjunkande anseendet; ty att söka wilseföra werlden med osanna tes legrammer om tillståndet i Polen, wisar endast egen swaghet och misstroende till framgången af den sak, Bwars för så mycket blod nu flyter. Att resningen äfwen höjt fin fana i Samogitien, att tartarerna wid Wolga och tscherkesserna i Kaukasiens bergsklyftor segrande åter upptagit striden med ryssarne, äro underrättelser, som berättiga till förhoppningsfulla aningar, att det nu skall lyckas Polen att affafta det ryska oket. Tiden bör derföre och uu was va inne för Swerge, att energiskt påyrka Polens befrielse och att icke af feg räddhåga för Rysslands knutpiska, om det få måste ske, underlåta att ännu en gång uppträda på fremmande jord för att förhjelpa ett förtryckt folk till frihet och frånrycka kolossen en af lögnen uppburen, af den fega förskräckelsen förstorad och medelst en PHeproves rande statekonst tilkommen makt, hwars ihålighet snart torde wisa sig. Några notiser om öfwerste Lapinsky som står i spetsen för den till Malmö ankomna polska expedetionen förmos dar jag icke är utan intresse. Theophil v. Lapinsky ers Höll fin bildning wid adliga akademien Theresianum i Wien och gif in mid Osterrikiska artilleriet. Efter 6 års tjenst inträffade 1848 ärs rörelser i Ungern; han kommenderade i ungerska armeen, icke fullt 22 år gams mal, en artilleribrigad af 48 fältkanoner. Efter infurs rektionens slut uppehöll han fig i Hamburg, London och Paris. J orientaliska kriget git Lapinsky i Turkisk tjenst, der han fom Chef för 2:a Turkiska armefärend generalstab gjorde fälttåget wid Donau oh sedan på Krim. Sedan kriget war slut, oh ingen hjelp war att wänta för Polen, förenade han sig med tscherkesserna och efter att hafwa anskaffat wapen och ammunition, samt 100 polska soldater gick han till Kaukasus. J tre år stridde den polska afdelningen derstädes emot Ryssarne, men blef slutligen nödsjakad att uppgifwa striden och Las pinsky återwände till Europa. Nu inträffade polska fris hetsstriden och Ofwerste Lapinski fick uppdrag af polska nationalregeringen, att organisera och leda den swåra och farliga expeditionen till Östersjökusten. Som bekant är, kom erpeditionen icke till bestämd ort, — om genom egoistiska bruters skamliga förräderi, lemnar jag derhän, — öch Lapinsky med fina tappra kamrater torde wäl snart bes giswa fig på annan wäg till sitt förtryckta fäderneslands biständ. — De officerare som följa Ofwerste Lapinsky äro alla af framstående bildning och distinktion; de hafwa samtligen deltagit i de sista krigen i Ungern, Jtalien och på Krim. Men det är tid att jag återwänder från dens na nflybt till utlandet. ij Den glädjande nyheten berättad nu, att det för Ppres sterskapets anspråk alltför eftergifwande Statsrädet, Chefen för Ecclesiastik-Departementet Thyselius skall i sommar