Gotlands tidning – 26 mars 1863, sida 3

Article Image
Småbitar. Godt hufwud. Man fåger ofta om den eler den personen, fom bar lätt iattningsgåfwa och godt minne, att ban har godt hufwud, om han derjemte har god jargon eller pratsörmåga; men man glömmer det wårländts ligaste eller kanske det endaste, fom karaktiserar ett godt hufwud, nämligen reflexionsförmågan. Man kan ega kunskaper ja lärdom, men derföre har man ej godt bhurs wud. Låt en sådan person, fem eger blott de förftnäm:da egenskaperna, lätt fattningågåfwa och godt minne, upps fostras i Turkiet, Indien, Persien, Kina ete., och med samma lätthet fom han fattar och minnes oc med fame ma ifwer som han förswarar den rena, evangeliffa läran i ett civiliseradt land, der han blifwit uppfostrad, skall ban ot fatta, minnas och förswara dessa länders religiös sa widskepelset och wantro; förswara dem med full öfvers tygelje och på fullt allvar, i fall han ej är en förymtans de lycksökare, fom gagnar och hyllar rådande fördomar, för att wäcka uppmärksamhet, winna ganst hos de cufals diga, befordran och timliga fördelar. Na! en, fom förs ftår att göra lycka, fom det heter, har wäl ändock godt hufwud? Ja om det bewijar godt hufwud, att uppoffra öfwertygelse, samwetsfrid och tänkandes aktning för jors diska fördelar och tillwinna fig dem genom hwilka medel, fom hälst; men listigpet är ej wishet, ondas bedrägeri ej klokhet, säger den wife. Beklagligt, om det goda buiwns det ej räcker till mera än locksöteri. Sådana slags go: da hufwuden funna äfwen de hafwa, fom endast ega lätt jattningsgåfwa och godt minne. Karakteristiska Orlofssedlar. Drängen N. N. har i 6 år warit i min tjenst och blir densamma i böjt ledig. Skulle gerna welat behålla honom, få länge han orkat tjena, men han har me fått fig en rörmonligas re plats, fom rättare. — Om jag skulle säga, att han warit klokare, skickligare, ärligare, trognare och driftigare än de 17 drängar, som jag förut haft; så wore det ett twetydigt beröm. Utan får jag lemna honom det sanna och wälförtjenta witsord, att han warit trogen i detta ords hela mening, uppfört fia nyftert och ansrändigt, med willighet, skicklighet och drift fullgjort alla fina göromål, utan behof ar påminnelse och eftersyn. Herren wälsigne och belöne honom. — Drängen ... har warit i min tjenst, sedan sista flottningotid och blir densamma ledig wid nästa. Har warit till sitt uppförande oklandrad, förrättat fina fyås lor oklandradt och är till sin duglighet, trohet och flit oklandrad.

26 mars 1863, sida 3

Thumbnail