Wecko:revy. Stadssullmäktiges sednaste sammanträde räckte från kl. 4 till El. närmare 9 e. m., således omkring 5 time mar, och, ehuru en och annan tycktes wara något otålig, medhans äfwen att lyckligt och wäl expediera alla de på föredragn ingslistan för dagen upptagne ärenden. J den mörka wrå af rummet der jag erhöll min plats, kunde jag dock bemärka, att åhörarne med mycken uppmärkjama het följde öfwerläggningarna, hwarföre jag också antager att Fullmäktiges sammanträden fortfarande komma att stadens inwånare talrikt besökas. En anmärkning hörde jag allmänt yttras, nemligen deröfwer, att rums mets upplysning icke sträckte fig längre än till Scfionds bordet, hwaröfwer äfwen en min granne (förmodligen en tidningsreferent), för hwar gång han skulle göra en ans teckning, icke kunde återhålla sitt missnöje. — Att den nya Kommunal-Författningen ide är alla till lags, får man allt fom ofta erfara; men den ifwer och werks samhet, hwarmed städernas Fullmäktige i allmänhet upp: taga och handlägga ärendena och af de många nya förs slag, fom öfwerallt wäckas, åsyftande förbättringar och förändringar af föråldrade stadganden m. m., synes det temligen klart, att tiden war inne för denna res form, och att ju förr Kommunens alla förhållanden! hins na ordnas i öfwerensstämmelse med Författningens anda, desto tidigare skola också de lyckliga följderna, som den åspitar, framträda. Ett bewis ibland många på uthållig werksamhet har wisats af Göteborgs Stadsfullmäktige, huilka båromdagen sammanträdde kl. 10 f. m., åtskildes fl. J 3 e. m., men sammanträdde åter fl. 5, då öfwers lägsainga rn räckte till kl. 10, således inalles 93 timma, hwarunder dock ej ens hälften af de på arbetsordningen för dagen upptagna ärenden hunno behandlas. Der en sådan kommunalanda finnes, måste också samhället gå framåt i lycklig utwecklung of def angelägenheter och res sutrser till förfofran. Det förefaller derföre bra löjligt, när man numera får höra sådana ftoct-fonfervativa yttranden, fom dem en talare hade wid ett fammanträs det med borgerskapet sistlidne Måndag. då fråga war om öfwerlåtande på stadens samteliga inwånare af borgera skapets tillhörigheter och iokomstgifvande rättigheter. — Det ligger i tidsandan, — yttrade talaren, att borgerskapet fall utrotas och städerna med det: famma; — hwarjemte den moderna Ilagftiftnin: gen, i afseende på handelsyrket, demoraliserar och förderfwar befolEningen. — Dylika djerfwa och dräpande tillmälen hafwa säkerligen aldrig förr blifwit slungade emot mår tids frihetsälskande lagstiftare; — men — fådana funna de wara. Ett notabelt dödofall har nyligen inträffat, nemligen Kyrkoherden wid S:t Peders Klosters och Nöbbelöfs föra samlingar i Skåne, D:r Cedergrens. Den aflidne utöfs wade under ett fjerdedels århundrade ett utomordentligt inflytande, sasom själasörjare, icke blott på egna förfams lingoboat och en betydlig del af Lunds inwånare, utan äfwen på många fjerran boende personer. Utan att ega några lysande själsgåfwor och trots entonigheten i föres draget, förstod han genom allwaret oh kraften i i fina prea dikningar att föndagligen fylla fin fyrfa och göra fig till en ledstjerna för tusende. Såsom en af de förnämsta stödjepelarne för den schartananska riktningen och likt