Gotlands tidning – 22 januari 1863, sida 2

m SCS — — —— IVeco:revy. Joland sednaste weckans händelser är naturligtwis det till Ständerna inlemnade representa tionsförslaget den mest framstående, och man har derföre äfwen mycket sysselsatt fig med detsamma. J karakteren af wår tids politiska utweckling ligger owedersägligen, att utbilda den Fonftis tutionela monarkien i riktningen af demokrati eller fann konstitutionaliom, och således frånskilja hierarkien och byrås kratismen, och man må derföre icke finna det oegentligt, att prelater och embetsmän sannolikt ej skola erhålla nås gon framståeude del i denna nya representation. Ders igenom att walet wid tillsättningen af Adelns medlems mar i Konstitutions-utskottet utfallit i liberal anda, fan man nästan wara öfwertygad om att det wer kligen libes rala Kongl. represen ta tiosförslaget ej skall af adelns res presentanter inom utskottet röna något synnerligt mots stånd, utan till och med kanske snarare befordrad. Viss serligen har presteståndets utskottswal utfallit i den mans liga konservativa eller reaktionära andan; men man will dock påstå att ståndets medlemmar i allmånhet nu börja antaga en medgörligare hållning. Konungen har defs utom räckt presterna något hwarpå de kunna taga fafta och sedan draga fig tillbaka, nemligen förslaget om fyrfos möten, på hwilka de andlige funna iafttaga oh tillgodoses fe såwäl religionens fom fyrfang och till en del fina eg2 na intressen. Det bör således icke wara twifwel undere kastadt att det nu inlemnade förslaget blir antaget. Jcke heller bör det lemnas ur sigte, att från den nus warande regeringen utgått de frisinnade fommumal: och landstingåförfattningarne, hwilka skola ombilda hela wårt seciala wäsende genom det lif fom sjelistyrelsen alltid medför. Hand i hand med en stigande folkupplysning, en allmännare bildning, skall denna liberala reprefentas tion nedrifwa flåndås och flafsffranforna, gifwa hog åt spsselsättning med statens angelägenheter, lifwa fofterlandås kärleken och skaffa of aktning af andra nationer, för hwilka wi skola funna framstå fom mönster. Wår egen frihetsutweckling skall sjelf bli häfstången till Nordens storhet och makt. Ånnu hafwa icke tidningarne kunnat närmare oms nämna det intryck fom representa tions-förslaget wäckt inom presteståndet och man är således i okunnighet om hwad som der förestår detsamma; men den owilja mot peoefters skapets werldsliga wälde, fom det begagnar till få ringa fromma för wårt land, har äfven mycet bidragit til den stora söndring, fom råder inom kyrkan och hwilken med hwarje år blir allt större; tv sedan nu en gång uppmärksamheten blifwit wäckt på presterskapets lyten, söker man på populär wäg delgifwa den stora massan af jolket resultatet af den fria jorskningen, hwilken hittills endast warit theologers och filosojsers enskilda egendom och pressen har ej kunnat ställa sig främmande för detta förhållande, huru gerna bon än welat få litet fom möjs ligt blanda fig i dessa alltid lidelsefnsla rörelser. För det mesta har pressen inskränkt sig dertill, att framhålla sådane uppträden, fom ådagalägga att en förkasilig tens dens widlåder presterskapet uti ofördragsamhet, mattlyfts nad, egenrättjärdighet och jormalism. Man har med liflig harm läst berätteljen om prestmannen Glasells stötande uppförande wid en jordfästning i Göteborg; men många med mig hafwa troligtwis hittills warit i okunnighet derom, att dylika ofördragsamma händelser skulle hafwa in träffat härstädes. Ehuru icke egentligen tillhörande veckans händeljer, har jag dock ide kunnat förbigå tills dragelser, fom först nu blifvit mig meddelade, fastän en längre tid fedan def förflutet. Det fall fom här omtalals, befår uti nekandet af den h. nattvardens meddelande åt tvenne dödesjuka personer, hwilka strart derefter afledo, sedan likwist den ena genom enskild försorg erpållit nådemedlen af en annan själasörjare. Jag behöfwer säkerligen icke påveka den ömtåliga sträng jag nu widrört, för att ide den skall komma att låta mifs ljudande i mångas öron; men då jag nu åtagit mig dessa weckorevver, få har jag och i wist hänseende iklädt mig puplicistiska pligter till allmänheten. Den sjelitagna myndigheten eller tilltagsenheten, hwarhelsi den will frams träda, ware fig med andliga ellet werldsliga wapen, skall wisserligen i mig finna en motståndare; men i sådane fall fom detta bör också hwar och en finna, att prestens makt är laglig och att han skall konsequent handla efter lagens föreskriftar, såwida han will wara prest, och att han icke år följa förnutets röst. Klandret bör således i detta ajjeende, likjom i mycket annat af wår rena evangelifta läras föreffrifter, drabba en förwånd lagstiftning, fom i denna del alltmera wifar fin stggelie. Den kärlek oh det undjcende fom af Christus predikades finnes emellertid ite uttryckt i den Handtok, efter hwilken wåra prester skola handla och werka, hwarföre man heller icke fan bes gära att de skola wara käårleksjullare mot och mera unds feende för fin nästa, än fjelfwa lagen, Jag öfwerwar i Måndags en genom Conf.:Not., Mag. Gustafsons förforg åstadkommen diwerlåggning om 2. ötan att Fanna hårssädes åstadkomma en