T3efo:Revy. Hwad har händt? frågar man; och tywärr blir vas ret merändelo: — ingenting! Man mill dot altid att någonting skall hafwa händt och blir missbelåten när man erhaller ett dpylikt swar; men mwt lefwa i ett tidebiwari — såsom en stor talare en gång uttrockte sig — med de mest omwerlande händelser, och derföre förbise wi lätt hwad fom tilldrager fig närmast omkring op. J fall red. få önskar, mill jag derföre i min wecdosrevy frams ställa fådana händeljer, som i första rummet röra of Gotlänningar jjelswe, oc skulle mina läsare weta något derom förut, nahja! påminnelser skada ju icke. Ehuru :idningarna på platsen redan underrättat, att staden i wiss moln erhållit ny styrelse i de nyligen male de stadofullmäktige, få år det likwist en händelje, fom bör wara wärd all uppmärksamhet, oc att Gotlands Tidning kommer att följa den nya styrelsens blifwande förhandlingar, tror jag mig funna ana, helst red. ans fett fig funna spåra ibland de 27 fullmäktige en eler annan återhållande fraft. Förunderligt nog, hafwa wåra begge tidningar redan wisat fig wara af olika år sigt i en omiständighet; sjelfwa malet till fullmäktige, nemligen att icke nagon af arbetsklassen blef inwald. På fint sätt, — iiall der tillåtes mig att få döma emels lan de olika meningarne, — hafwa de begge rätt: G. L:o n. T. fan hafwa rätt deruti, att en arbetare ofta fan begripa de wanligaste allmänna saker lika bra fom — en annan och fåledes borde få deltaga i öfmwerlågg: ningar om offentliga angelägenheter; men att den nu stedda uteslutningen war ett ftort förbifeende kan jag icke medgifwa; ännu mindre kan jag inse, hwarföre wåra arbetare just med så mycket mera skäl böra sitta i stadonämnden, om man antager, att de dels ej wilja förs sälta fin tid och arbetsförtjenst och dels ganska litet förs stå fig på eller bry fig om offeniliga angelägenheter. Deremot år jag alldeles böjd för att gifwa G. T. rätt deruti, att just nu hade det warit högst olämpligt att borttaga en eller annan platå i nämnden för att bes sättas med wiljelösa, liknöjda och oanwändbara personer. Det år wisserligen mycket bra, att hwad sådane personer ej försiå, kunna de wäl fåra fig undec en förståndig leds ning; men wår kommun har alldeles för länge warit nukakajatt genom brist på kommunalanda och werksamhet för ett tideenligt framåtgående, för att man nu wid tills sättandet af den nya styreljen äfwen skulle experimentera med uppfostrande af kommunalmän idland arbetarne. De 27 berrarne, fom au blifvit malde, behöfwa fulles ligen hwar ech en anlita fin förmåga, för att lyckligt oc wål lösa te många för staden wigtiga angelågenhes ter, fom nu funna föreligga till ajgörande, hwarjemte de säkerligen ide komma att oråttwist behandla arbetare ned angelägenheter; förutomdess har jag aldrig hört om; talas nägot rop om herreswilja ech herreförtrycg, förrs ån jag läste samma i G. L. n. T. Mid nästa ombyte af fullmäktige skall jag för min del gerna wara med om att inwälja arbetare, vall någon befinnes lämplig dertill. Stormen, fom den 27 December tillstälde en ftrands ning härutanför hamnen och äfwen gaf of en wink om att taska på med wår: byggnadsarbete i hafwet jemte muddringen på banken, (fom härtill gått särdeles lamt), wäckle åter till lis en sak, fom höll på att dö bort; Det war således afr en händelse, fom detta un icke kommer att inträffa. Tornet, eller öfwersta afdelningen på luftbuss byggnaden å Jacoboberg wid Rosendahl, kunde ide läng: re siå emot hwad tidens tand redan länge förberedt, utan måte amma wika för stormen och sänka fia ner från den