undertecknade skrijwelsen skulle wara stridande mot den föreskrijt, han erhållit, ware fig att sådant skett af mifs tag, eller, det ingen oinwigd eger rätt antaga, att fås dant skett upsåtligen, och hwarom blott militärbefäls bafwaren personligen fan ega kännedom, då naturligts wis granlagenheten och ett nödwändigt förtroende jordrar, att hwarje chef i dolika saker ej delgifwer sådant åt nås gon annan än egen förman. Kongl. Maj:t har ock, för att förhindra en adju tants förbrotelser af denna art, lagt krigolagens stränga straffrätt i chefens hand. Till jöljd af hwad jag ofwan anfört, upmanar jag wälwilligt redaktionen, att uphöra med alla anfall mot mm person, och fan försäkra, att jag i få fall fall glömma det förflutnas obehag. Erkännande pressens gagneliga rättighet, då den wäl anwändes, att inför allmänheten framdroga missbruk och misstag, mottager jag gerna de anmärkningar, mina äts gärder tilläfwentyrs förtjena, och anser mig skyldig att med ottersta samwetagranhet godtgöra hwad jag möjligen brutit, men gör deremot anfspråk derpå, att ej blifwa klandrad för andra åtgärder i min tjenst, än dem, för hwilka jag lagligen eger att answara; och då ännu ie någon enda faktisk upgift, att jag med wett oh wilja handlat olagligt i min härwarande befattning kunnat lemnas, och, mitt samwete säger mig, ej heller Fan gör rad, torde allt det klander, tidningen rigtat mot mig, böra anses såsom wederlagdt. Wisby d. 16 Dec. 1862. G. von Areljon.