Carlsruhe d. 8 Dec. Officiöst dementeras urgiften att Baden ämnat föreslä förbundö-erccution mot Danmark. Militär-afdelning. Från Stabs-Chejsen, hr Major v. Arelson, Ihar red. fått emottaga nedanstående skrijwelse men då tidningens inskränkta utrymme ide medgifwer att i följe dermed wid: foga ted:o påkallade förflaring, få anhålles att tidningens läfare måtte uppskjuta allt omdöme, intilldes red:s mwidas re yttrande blifvit synligt, hwilket, säsom wi hoppas, til jullo skall återställa wår strid med hr Major v. Arelson på den punkt der den rätteligen bör finnas, nemligen bes rörande hr Majoren såsom militär-embetöman, till ffills nad från den, dit br Majoren synes wilja hänwisa fams ma, eller till den mera personliga. Herr Majorens ferifs welse lyder fom följer : Under loppet aföen längre tid har redaktionen af Gotlands Tidning mot mig sramställt åtskilliga orätiwisa beskyllningar, hwilka utan öfwerdrift wäl kunna kallas kränkande. J denna tidnings många, mot mig perfon: ligen rigtade, ur egen eller andras fatabur hemtade, avs titlar yttras ätskilligt om mina frihetsfiendtliga påbud, många anledningar mot mig till klagomål öfwer milis täredelporism och annat trassel, mina begångna fauter, nödwändigbheten att bringa mig till sans, min inbillskhet, mitt godtycke och oförflånd etc. J lugnt medwetande om rena afsigter, och med full förtröstan till Styraren af allas wåra öden, har jag hope pats, alt hwad fom är rätt slutligen blifwer fom sådant erkändt, och att, om pröfningar och förtal blifwa den redliges lott för längre eller fortare tid, denna tid förr eller sednare hafwer en ända, då sanningens röst blifwer hörd och erkänd. Med dessa grundsatser i sinnet har jag låtit en mins ter forflyta, utan att höja min sköld till fjefförjwar, wiss derpå, att de, fom fästa någon wigt wid de upgifter om mig, Gotlands Tidningen för allmänheten framlagt, ej underlatit att underrätta fig om grundlöoheten af de mig gjorda beskyllningarne, genom att samtala med någon ar på ön befintlige officerarne af Gotlands National:Bewäs ring, ar hwilta jag, under den tid jag tjensigjort bland bem, erfarit så många, owedersägliga, prof på wälwilja och wänskap. Då emellertid sagde tidning i Jnni månad ännu ej tockte wilja upböra med fina anfall mot min perfon, reste sig min chejo, Öfwerste Gyllenram, ridderliga rätts känsla emot uttrycken af det missförstånd, fom tycktes lig ga till grund för tidn ingsartiklarne, och undanröjde de inbillade anledningarne dertill genom en order, fom d. 17 sist. Juli i N:o 29 af sagde tidning ordagrant infördes. Tacksam mot min ädle förswarare, hopvades jag af ben reda i begreppen om de klandrade åtgärderne, hang öppna upträdande kordt framkalla, äfven hos redaktionen, att ide längre blifva misskänd, och således få ett önfes wärdt slut på dessa tidningsartiklar, hwilka fäferligen mötts med ogillande af en täukande allmänhet, och då min fredliga natur helst önskar att i lugn och to få upfylla åtagna pligter, genom att arbeta å den platts, hwarpå jag blifwit fatt; hade jag hoppats, att ej widare blifwa ans fallen, Men då redaktionen af oftanämnda tidning i N:o 50 af d. IE dennes förklarat fin affigt wara: att Iå: ra br Major Axelson att iakttaga hwad lag och sförfattningar föreskrifwa och att några ytterligare försök i militär despotism hädanefter icke iså lätt böra kunna lyckas; måste jag, ehuru obes hagligt det än förefaller mia i den slällning jag såsom militär intager, lemna följande uplveningar till den äras de allmänheten om obefogenheten, att mot min perfon framställa de anmärkningar, man genom bristande faks kännedom trott fig hafwa skäl att göra i fak. De skrifweljer från militärbefälet, jag under min bärwaro expedierat, haiwa alla blifvit underskrifne, antingen af militärbefälhafwaren med mig fom fontras signent, eller oc af mig på befallning. J båda fallen år jag answarig blott derföre, att skrifweljen Öis werenostämmer med militärbejälhafwarens, mig meddelas de, bejallning, och att handlingen blifwit rifngt utferifs wen ur konceptet. Då Kongl. Maj:t i kommandowäg meddelar chejen för landtrörfwars:departementet en nådig befallning, uns derskriswer nämnde chef ordren derom i följande ordalag : på nådigste befallning MN. N. derpartementödjet. Defa order kallas och såsom bekant är, af denna anledning nådige generalorder. I fullkomlig följdrikhet hårs med, i öfwerensstämmelse med tjenstgöringsreglementets jöteskrifter, och i enlighet med 50-årig praris mid nas tionalbewäringen, underskrifwer den officer, fom här föres står expeditionen, eller för närwarande stabochefen, alla mis litärbefälhafwareorder, samt sådane order och skrifwelser, som utfärdad till de officerare eller öfrige personer, bwils fa äro siällde under militärbefälhafwarens befäl, i föls jande otoalag: på befallning T. YT. stabsche. Håraf följer tydligen, att orden på befallning N N. ftabachet äro i fak alldeles detsamma fom N. MN. militärbetälhanvare och att således allt klander öjwer ordernes eller skrifwelsernes innehåll, rigtadt mot mig personligen, är obefogadt ar hwar och en utom