Gotlands tidning – 4 december 1862, sida 1

Wisby d. 4 December. Prenumeration å årgången 1862 af Gotlands Tidning, som utkommer hwarje Thorsdag, i samma format som förut erlägges å Th. Norrbyes tryckeri för Helt år med ...... mt Rdr 4: — , Halft år js csr rr , 2 25 Den öfwerbetalning af 50 öte till poftporto fom hittills erlagts af prenumeranter boende på landet, kommer hädanefter att upphöra, i anseende dertill att tidningen numera jär fri denna afgift till Postmästaren i Wisby. Från Wiobv Kal. Postkontor fan tidningen reqwires ras med 4: 75. för helt och 2: 75. för halft år; på öfrige Kal. Postkontoren är priset 5: 50. för helt oh 3 Ror för halft år, allt Rmt. — (Prenumeranter på fasta landet behagade wända fig til närmaste postkontor, emes dan inga reqwifitioner, under s. k. foråsomflag, komma att till fasta landet erpedieras.) Tidningens lanfiwarige utgifware är fom förut Handl. W. Byströom, likasom plan och syftemäl äfven förblifwa oförändrade. Red:n. — GEgendomsköp. En förre egendomshandehar i dessa dagar blifwit härstädes afslutad, i det posseol sionaterne H. Ryffel och C. Norby af Grosshandlaren F. W. Grubo tillbandlat fig Furubjers egendom i Tingstäde med tillydenheter för en köpesumma af 75.000 Rdr Runt och att tillträdad den 14 nästk. Mars. — Gaswerk. Den i Åbo under innevarande år utförda gaswerksanläggning och gaslysning tändes för nägra dagar sedan, och Staden upplyses nu med 240 gaslanternor. Anläggningen är ombeförjd af Fabrikör J W. Bergström från Stockholm, samme man fom för en tid sedan war hitrest för att uppgöra kostnadsförslag öfwer gaswerkeanläggning i Wieby. — Den 30 Movember, Carl XlI:s dödsdag, utförde allmänna sångföreningen på aftonen några lämpliga josterländska sånger å s. k. rådstugutorget, hwilken platå tyckties wara särdeles förmånlig i akustiskt hänseende. Man jaknade med stor förundran den wälbekanta fanan i spetsen för säångarne (wi tro att ett sådant fall aldrig tisljörne inträffat); men hoppas dot att ide liknöjdhet härtill war en werkande orsak. — Fru Michaeli och M:ll Enequist-Biondini. Från Köpenbamn, skrisves i aFolkets Avisa för den 20 Nov. cFru Michaelis sång i tisdags (på Folketeatret) hade, oaktadt den stora konkurensen, — två stora och tre små konstnärer på Kasino och alla sångens kyrkofäder på Ceciliaföreningens konsert — samlat en talrik publik Under de första numren trodde man sig förmärka någon indisposition hos sångerskan, men i de sista förfogade hon öfver bela sin vackra stämma. Det är sällsynt, att Köpenhamn på en gång har två så berömda sångerskor såsom damerna Michaeli och Biondini inom sina murar, men ännu sällsyntare är det, att här få tillfälle höra tvenne mera olika. Den apersonligaa delen af sångerskornas prestationer vilja vi ej nämna — sjelfva sången är redan så olika såsom vår och höst. M Il Biondinis röst eger hela vårens friskhet och sogelqvitter. men äfven vårens brist på omvexling: allt är vackert ljusgrönt, men ljusgrönt, och ingenting annat. Fru Michaelis sång deremot återgifver hela höstens rikedom af intryck och färgnyancer — blott det helt och hållet ljusgröna finnes ej der! Det var i synnerhet hennes föredrag af Lindas aria — ett konsertstycke. som för öfrigt är mera briljant än vackert — och af Arditis vals, som tilltalade publiken, Det bästa numret under konserten var dock enligt vår tanka romancen: Jag vet ej hvarför jag sjungera. Den ha vi aldrig hört och skola troligen aldrig få böra någon sångerska sjunga så bänförande som fru Michaelia. — Om landthamnsmedlen hafwa wi fått es mottaga ett beriktigande med afseende på wårt yttrande, om den af åtskillige handlande på Rohnehamn hos K M:t gjorda ansökan angående wid landthamnarne inflys tande afgiftet, att den ar petitionårerne ingifne skrifwelse i ämnet widlådes af ofanna och wrängda uppgifter. Utrommet medgijwer ide att i dag införa detta beriktis gande; men wi hoppas att till nästa N:r ide skall föres komma något hinder derför, och skola wi då åfwen nätrs mare gifwa mid handen, hwarföre wi ansågo of böra fälla ofwannämnde yttrande. — Mill Fredrika Andrie har ingått trolojning med Sångaren hr O. F. Stenhammar.