Hwarjehanda. — Frågor och swar. Hwad är Jubeldagar för något? Jubeldagar? Jol det är glädjedagar, t. er. Auctionedagar, Hwilodagar, Marknadsdagar, Bröllopsdagar ech Rikedagar — desa sistnämda dock blott för Herrar Mikedagss män och en del ar Stockholms inwånare. — Men hwad menad med nödwändigt ondt? Ah, det är mycket det t. er. Blåst, Regn, Köld, Hetta, Torka, Ärwäder, Mörs ker och Tjenstefolk: item Rikodagar m. m. m. m. m. m. — Karrikatyrer af Snålhet. En girig besökte en afton en dylik hedersman, fom fatt och wid slenet ar en dank, läste i Bibeln. Denne war således, enligt von Barnums äsigt, en kristlig girigbuk. Läeningen upp: hörde dock nu och de begge ijäloförwandterna började ett samtal. Genast utlsläckte Wärden danken sägande: Wid samtal behöfwe wi ju ej öda ljug wi funna språka lika wäl i mörkret. Mycket rätt, swarade hano gäst och jag tycker och, att wi i mörkret ej behöfwa slita wåra permids sioner, fom wanligen mycket nötas genom sittandet och derföre tror jag, att wi etc. etc. En annan girig, men fom dot ej wille anfe8 för får dan, och derföre wanligen bjöd dem, fom befökte honom, wattenblandadt swagdricka och en pipa tobaf, berättad hare wa låtit fina piphufwuden få gro til, att knappt en fyrs tumsspik kunde intränga i desamma. Pipskaften rensades alldrig, få att en smula luft, endast med högsta sugkraft, kunde erhållas. Den wärsta karrikatyr öfwer girigheter, som man hört, är dock den, att en war så snål, att han ej nändes, att sätta en prick öfwer bokstafwen I. — En predikant i Paris yttrade nyligen i fin pres dikan: Muina damer, betänken er att himlens porter äro trånga, ja få trånga, att jag werkligen hyser farhaga ör: wer omöjligheten för eder att komma igenom dem med edra nymodiga, yfwiga fjortlar.