DWisby d. 16 October. — DD. KRK. SH. Prinsessan Eugenie och Prins August afieste härifran i Söndags afton med ångfartoget Franzön. Wid skeppsbron woro till mös tes t. s. Militärbejälhafwaren jemte i fladen wistande ojficerare, Landtstateno tjenstemän, Borgmästaren, stadens äldsie m. fl, och wid ajjkedetagandet helsades DD. KK. HH. med sang och blommor. En talrik folfjamling has de infunnit fig mid landgången, fom war upplyft med marschaller, oh wid fartygets afgång höjdes lifliga lefiwes ech hurrarop samt utfördes harmonimusik ar å södra bål: werfet posterade bewäringens Mufikcorps. Wågbrytaren war vift belost med brinnande tjärtunnor och då fartyget paferade densamma afbrändes derstädes några wackra fyrs terkeripjeser, hwilket allt gaf en wacker anblick åt den lifliga taflan. — DD. KK. HH. ankommo till hbufiwuds Haden i Wiandaga fl. 11 f. m.; och lärer beklagligtwis Ö. K. Ö. Prinsessan warit ganska illamående i följd af den swåra sjögången. Såwäl här fom i Stockholm bes märkico med gladaste tillfredoställelje att Prinsessan Cuges nie blifwit ja til häljan förbättrad, att H. K. H. fun de gaende passera till och från fartyget. Man anmärkte här att de uppwaktande woro civilt klädde; men detta lärer hafwa skett på grund af frames siäld utttycklig önskan. Likwist skall underrättelsen dera om på ett högst eget fått emanerat från wederbörande härstädes, hwarföre man äfwen obserwerade att några uniformerade personer blefwo afwisade med tillsägelse att utbyta unnormen mot civila kläder. Huruwida en mis litär fan kommenderas att kläda fig civilt torde emellers tid wara underkastadt twifwel. — Till Zalman i boraareståndet uppgifwes nu med wisshet wara ulsedd Grosshandlaren i Siockholm I. G Schwan och till vice Talman, Grosshandlaren i Gefle J. P. Muren. — MNifets Ständers Nevisorer slutade sitt granstumgearbete d. 13 d:o och gåfwo s. d. middag å hosel de Suede för deras ordförande grefwe Posse. — M:II Mastin. Enecadnist-BIOndIni, Om denna var utmarkta sångerska skrifves från Upsala: aben Musikaliska Soirce, som mamsell Enequist-Biondini härstädes gaf sörliden Fredag, beredde härvarande musikvänner en särdeles angenäm afton. Det stora rykte, som föregått den frejdade sångerskan, rättfärdigade bon på ett lysande sätt. Hennes röst är en hög sopran med den mest välklingande timbre, och, ehuru detta i och för sig väcker beundran, ökas dock denna beundran betydligt när, såsom här var fallet, med röstens ovanliga styrka och välljud förenas en salispord grad af färdighet. Konserigisverskan visade sig nämligen inom koloratursången hafva osvervunnit alla svårigheter. Hennes lopningar i hromatiska skalan och hennes drillar voro utomordentliga. Särdeles önskligt hade dock varit, om hon ej valt ett så ensidigt program, utan afven låtit publiken sagna sig åt någon enkel, till känslan mera talande sång, som t. ex. någon af våra svenska folkvisor eller dylikt. Af de nummer, konsertgifverskan föredrog, voro Grande Valse af Venzano samt Le Refrain du Pays af Masset de, som mest anslogo publiken, och detta med rätta. Sinnesstämningen var särdeles animerad, och konsertgifverskan helsades vid hvarje nummer med stormande applådetoa.