Den förestående Riksdagen. (Bort). fr. N:o 38) J den artikelferte under ofwannämnde rubrik, fom fortgått i några N:r af tidningen, widrördes i förbigå: ende, att en friare näringoförfattning med utwidgad fandts handel, hwarigenom handeloburskaps owilkorlighet i Här derna jemte burffapdås och mästareprojs-twånget upphör, skulle blifwa en fråga, fom komme att tilldraga fig fort och tillbörligt affeende. Wi hafwa sedermera ar åfskilliga yttranden, wid nyligen här försiagangna sammanträden med stadens rifsdags-reprefentant, fatt sörnrad anledning att återkomma till denna fråga, för att bemöta de pros hibitiva förmenanden, fom derwid sökte göra fia gällande. — Det går merändels mycet lätt att bibringa mennis skor den öfwertygeljen, att de hafva rätt vill fördelar på andras befoftnad och det är swårt att utrota en dylik föreställning jedan den öfwergått till tankewana och tradition inom en klass; men att förmå de priviligerade att uppiyls la wilkoren eller ffuldigbeterna har sig mindre lätt. Afwen om man icke missräknade fig på den goda wiljan, då man sätter privilegiernas bestämmelser i stället för den naturliga friheten för förhållandena att reglera fig efter behofwen, få innebära likwäl privilegierna fin egen ins dergång. Tiderna werla och med dem det fom utgjorde privilegiernas förutsältningar; behofwen undergå förände ringar och jordringarne på yrfena omskifta. Den reglementariska skilnaden mellan sabrik och handtz werk, fom ligger uti det sednares måälterffap? pavekas ar yrkesmännen endast då det gäller att utestänga fonburs rensen; men titeln mäftare tyckes numera till ech med förlorat i wärde hos innchafwaren, enär benämningen mäftare oändligt gerna utbytes mot rabukör. Häri måste äfwen liaga ett erkännande från mästaren sjelf, att mästerskapet förlorat för uriprungligarkredit, och att öre wergången från handtwerk till fabrik är förberedd ech färdig i tankerna. Måsterskarctwånget innebär ide den termed ajjedda garanti för vrkeeskicklighet eller förmäga att motswara allmänypetens förtrornde, ty om äfwen må stareprofwet urialter godt och göres ärligt ar den fom bet skall utföra, så medjör det doc ingen wissbet att mälta: ren blir duglig werkstadechef, ordhallig cch palillig, ins gen wisshet att han mill bestå redbara rudimaterier, ans taga och löna skickliga arbetares det finnes icke någon wisshet att icke, ehuru arbetet beställes eller köpes hos en mäjtare, det är tillwerkadt af en lärling, om hwars ars bete mästaren icke ens tagit någon kännedom; det sinnes i mästa reprofwet icke den minsta borgen, att denne mir stare, som utestänger andra ide-mäjtare, werkligen fan drifwa sitt yrke på ett sätt som gör det gagneligt, så att icke arbetares tid och råämnen förslösas och att icke hands