Gotlands tidning – 2 oktober 1862, sida 2

gulte DM soltet 9åk J0 tb så stutosatt tom allmogen på östgöthaslätten, hwilken år böjd för mera wällefnad. Att derjöre en bana, fom kommer att beröra de ice obes tydliga handeloplatserna Kisa, Ekesjö, Hwetlanda och Wexiö, tomme att bära sig bättre än en bana parallel och nära Wetterno strand, bör wara temligen tydligt, och ju mera ostligt banan drages, desto mer tillförfel får den från Wimmerby samt Kalmar, Mönsterås, Döcarbs hamn, Westerwik — och Visby. J den händelse att södra stambanan skulle jå denna ostliga riktning, är det antagligt, att en bibana famtis digt anlägges från Westerwik till nämnde bana, och efter 6 å 7 timmars ångbåtofärd från Wisby till LBefterwik blir då Gotland i förbindelse med de swenska jermvägars na och derigenom äfven sammanbundet med hela det öfs riga Guropeifta jernwägsnåtet. Södra stambanans dras gande öster om sjön Sommen är således för Bots land af synnerlig wigt, och att rifådagå:reprefentanterna härifrån böra inse detta och derföre äfwen lägga Gots landdsintrefet i wågskålen wid frågans afgörande, är en så mycket mera maktpåliggande sak, fom det torde blifwa för wederbörande tydligt, att södra stambanans dragning så mycket fom möjligt i ostlig riktning äfwen är af firas tegisk wigt med ajseende på Gotlands isolerade läge. Då denna fråga, fåfom wi oiwan wisat, är af icke jå obetydlig wigt för Gotland, hafwa wi ansett of böra härnedan meddela den petition till Kongl. Maj:t, som HushällningåsSällffapet i norra delen af Kalmar län ingifwit, om en bana från Katrineholm till lämplig punkt på södra stambanan öster om Sommen, eller med en få ostlig rigtning genom Småland, fom lokala förhåls landen och Hela Rikets sanna fördel kunna medgifwa. Afwen Gotlands Läns Hushållnings-Sällskap och andra auktoriteter härstädes torde ide med likgiltighet funna bes trakta denna fråga, utan, med afseende på de många förs delar, hwaraf provinsen fan blijwa i åtnjutande genom södra stambanano tillgänglighet för trafiken till och från Gotland, skola utan twifwel komma att wända mwedera börandes uppmärksamhet äfwen på det intresse, fom, då få fan åstadkommas, fordrar en tidsenlig och skyndsammare kommunikation till den i politiskt och kommersielt håns seende ide så obetydliga öprovinsen. Wi måste derföre obetingadt antaga och med alla de lagliga medel fom funs na flå till buds arbeta för, att södra stambanans rifts ning blir öfter om Sommen, — Ofwannämnda pes tition lyder fom följer: oStormägtigste. Allernådigste Konung! Hushållnings-Sällskapet i norra delen af Kalmar Län, hvars pligt det är att med uppmärksamhet följa allt som, inom området för dess verksambet befordrar det allmänna välståndet, har icke kunnat förbise de åsigter i ett ämne, som utgör en lifsfråga för jordbrukets och näringarnes bestånd och förkofran och i allt högre grad göra sig gällande, derom att Sverges sydöstra kustland allthittills blifvit tillbakasatt vid anläggandet af de statens jernbanor, till hvilka Rikets särskilda landsorter lika kontribuera, men af hvilka de trakter, der sådana banor finnas eller äro under anläggning direkt hemta all fördel. Sällskapet är visserligen djupt öfvertygadt att Eders Kongl. Maj:t, oförvillad af enskilda orters intressen och med en öfver dem upphöjd vishet har såstat. och fortfarande skall, i detta som hvarje annat fall, fästa afseende på hela Rikets sanna fördel. Men då Hushållnings-Sällskapet trott sig kunna antaga att Eders Kongl. Maj:t hos Rikets härnäst sammanträdande Ständer kommer att göra nådig framställning om ny utsträckning eller sammanbindning af redan beslutade eller befintlige jernbanor. har Sällskapet, af sin pligt mot den ort det med sin verksamhet omfattar, funnit sig uppmanadt, att hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet framhålla rättvisan och billigheten samt fördelen för hela landet deraf, att den första nya jernvägsanläggning, som ifrågasättes på allmän bekostnad, må blifva en stambana från Katrineholm till lämplig punkt på södra stambanan. Denna rättvisa och denna allmänna fördel framstår så tydligt blott och bart vid en blick på kartan — med dess tvänne vid vestra kusten utgående banor, under det att halfva östra delen af Riket, söder om Södermanland icke eger någon enda — att Sällskapet anser öfverflödigt närmare utveckla densamma. I fråga deremot om riktningen af den östra stambanan vågar Sällskapet i underdånighet framhålla vigten deraf, att densamma förlägges, så vidt möjligt är, öster om sjön Sommen, eller annars med en så ostlig riktning genom Småland, som lokala förhållanden och fästadt afseende på hela Rikets sanna fördel kunna medgifva. a Alltförväl inser Sällskapet, att Eders Kongl. Maj:t bäst år i tilltaue bedöma och inhemta fullständiga upplysningar om den lämpligaste sträckningen af denna bana, hvarför Sällskapet utbeder sig att endast i korthet underdånigst få hänvisa till de bufvudsakligaste skälen som göra den ostliga riktningen så önsklig. . Främst förekommer härvid att, på samma gång banans förläggning öster om Sommen blefve den kortaste vägen mellan nufvudstaden och Öresund, skulle derigenom de bibanor till östra kusten förkortas, som i en framtid, af staten eller enskilda kunna komma att anläggas. Sådane bibanor äro de enda af hvilka hela det vidsträckta Småländska kustlandet, med sina rika, hittills ofta förbisedda tillgångar, kan vänta någon mera direkt fördel af hela jernvägssystemet. På dem torde ock, i högre grad än andra sädane bibanor, komma att tillämpas yttrandet i Kongl. Jernvägs-Kommittens underdåniga betänkande d. 8 November 1859, att oden erfarenhet som de hittills anlagda jernvågarne både i Sverge och Norge under sin korta tillvaro lemnat, gifver redan en säker ledning för det antagandet, att endast de banor bära sig och blifva fruktbärande, som utgå dels från hafvet dels från de stora insjöarne till i saknad af kommunikationer varande inre traktera. De äro jemväl i en framtid lika oundgänglige för att, vid någon sydligare punkt än Stockholm, sammanbinda österoch AAiAii. AAa4cii hänonanda af ctärslåa