Gotlands tidning – 11 september 1862, sida 2

der i Red:s namn, får icke gerna anses troligt, hwadan synbarligen framstår att Red. icke allenast gillar anfallet, utan derjemte anser fig tillständigt att begagna dylika was pen. Huruwida Redaktören af G. L. n. T. fan förs swara sina beskyllningar emot en samhällsmedlem, som åtnjuter allmän aktning och är till karaktären oförwitlig, återstär honom numera att wisa. — De lumpna och försåtliga insinnationer, som framkastas i afseende på oss sjelswa bry wi of icke om att genmäla, och dylika fmås fnaskiga förföf att rubba wår ställning till allmänheten, bemärka wi blott såsom löjliga. Emellertid anse wi of böra återgifwa hwad Stockholmstidningen Frihbetswäns nen säger i förewarande sak, fom denna tidning syners ganska riktigt uppfattat, då den yttrar följande: Gotlands Läns nyaste Tidning, fom hittills warlt beundrad för fin oöfwerträffliga förmåga att krova för de höga och i ett sliseigt språt prisa dem fom makten hafwa, samt derföre ocksä blijwit ett tacksamt föremål för Upsala-posiens drift, har i Thorsdagens hit antomna nummer uti några reflektioner öfwer den senaste majorsutnämningen plötsligen antagit en ton och ett sätt, fom flår den mest ffärande motsats till det förra sirapsaktiga beteendet. Hr P. A. L. Gahnes utnämning till major säges wara ett ganska fomprometterande misstag hos mederbörande, och en åtgärd fom wäckt både förundran och missnöje, helst allmänna omdömet swårligen fan hos honom upptäcka de framstående egenskaper fom berättigat till denna befordran. Titelsjuka oh fåfänga, idiotism och egennytta äro de moraliska attributer tidningen tillägget hr Gahae. Wi känna ide om dessa förnärmande beskyllningar funna hafwa någon grund; men wi tänna, att den ringasse publicistiska anståndighetskänsla skulle hafwa förhindrat tidningen att utkasta dem utan att äfwen genast bifoga bewisen för deras sanningsenlighet, och wi weta att hwarje hederlig man mäste betrakta dem fom usla och nedriga småädelser tills bewisen föreligga. Finnas icke bättre bewis på en officers åtrå efter titlar och utmärkelser, än det enda fom här åberopats, eller att br Gahne skulle gjort sig skyldig til den dåractiga uppoffringen att hafwa bewistat ett större öfningsläger på Ladugårdsgärdet, ett tillfälle till öfning och utbildning, fom tvål hwarje officer för fin egen duglighets skull borde eftersträfwa, få befara wi att Gotlands Läns nyaste Tidning helt oh hållet brifter i bewisningen och för alltid får qwarstå såsom en fanning8lös, lumpen smädare, sedan den ide lyckats att med sitt äckliga fjesk andra afseenden jörwärfwa någon högre utmärkelse, än att anses såsom ett slags publicistisk hofnarr, beryktad för att i landshöfdingen fe fin husbonde. Anledning nog tyckes för öfrigt förefinnas att tro den ifrågawarande utnämningen lyckad eller åtminstone få lämplig fom den för tillfället kunde ske, utan prejudice för nationalbewäringens officerskår, då det rätt begripligt antydes, att den nykomne militärbefälhafwaren haft den klokheten att wid sitt förflag rätta sig efter öfwerstelöstnant Meukow, som obestridligen är den mest militäriskt bildade af hela bewäringen under hr Gollenrams befäl, oc) fom särskildt har den förtjenflen att mer än någon annan hafwa bidragit til att rycka upp officerskåren från den ställning den förut intog til en med öfriga swenska cfficersfårer fullt jemnbördig. Men wi skola ide dömma; wi fordra blott i den publicistista anständighetens namn att Gotlands Läns nyaste Tidning framlägger skäl och bewis för de grofwa tillwitelser den gjort.