Gotlands tidning – 4 september 1862, sida 3

Krinolinen på Londonexpositionen. Hårom be rättar den bekante tyske författaren L. Bucher följande: På franska språket Heter tagel crin, och ett tyg med rånning a bomullsgarn och inslag af tagel crinoline. När man börjad förfärdiga en wiss fruntimmersklädespersedel af detta tyg, fal lades denna perfedel crinoline. Men tyget är dozt, man er satte det derföre med ringar af trä, hwalfiskben eller stål; oc nu beta äfwen defa ringar krinoltner. Och fom man nu me ra bär fådana ringar än tagel, få förstär fpråfbrufet blott d förra med denna benämning; den urfprungliga betydelfen ä glömd, och det händer att fruntimmer, fom begagna tageltve öwiltet är ganska priswärdt, med for ifwer förswara sig fö beskollningen att ha krinolin. Den oäkta trinolinen är i fi högsta fulltomlighet exponerad af Thompson i London unde n:r 4939 på det nordöstra galleriet. Hjelp mig, o sånggudin na! att wärdigt beskrifwa detta mästerwert och att med sannin skildra de betraktande damernas beundran samt min rörelf öfwer mästerwerketl Först har den förståndige konstnärn uppfört en pelare, e och en half aln hög, hwilande på tre lejontassar och bärand en tallrik, alltsammans gjutet af malm och präktigt förgvldt Från tollritens tant, litasom från en gudinnas gördel, hänge den underfulla wäfnaden ned. Denna åter består af I lodrå ta samt 37 wågräta, konstnärliga, böjliga, med guldtråd öfwer spunna trådar eller fjedrar. Men en af de lodräta delar si nedtill i twå armar, jemförliga med sträfpelare. På tallrike få åter tre lejontassat, bärande en annan pelare, på hwilke en annan tallrik hwilar; och från denna hänger en annan wäf nad ned, alldeles fåfom den första, blott med den skilnaden at trådarna äro af idel silfwer. Men på goliwet har den upp finningsrike tonstnären fäst en skifwa af tvriskt glas, bwars rugg sida ban betäckt med qwicksilfwer, hwiltet är flotande fom käl lans watten, samt en annan skifwa i taket. Mångberesta må ba fett ett dvlitt rum i slottet Rosenborg wid det wäldigt böl jande Sundets stränder. Likasom en man, ensam och begrun dande, erfaren wid rodret, i nattens stillhet färdas öfwer e haf och fer stjernorna öfwer fig och äjwen under fig i oändlig hwimmel, få fer betraktaren i hwardera af de båda speglarn den gyllene wäfnaden och siljwerwäfnaden och bådas afbilder och bildernas bilder, och bildernas bilders bilder o. s. w. i o åndlighet, ett nåt, omöjligt att komma ur. Men landets qwin nor frå i en tät hop oroliga omkring konstwerket, litasom kvoct lingarna kring matkoppen, och fåga: beautiful, hwiltet på de ras språt betyder: Hel den man, fom gjort detta! men or en man nalkas, säga de: shocking, hwilket på deras språt be tyder: We den, fom ställt hit detta! Men jag tänkte på de cvpriffa gudinnan och hennes klädnads rika weck, tänkte p Aslög oc) hennes nät.