Gotlands tidning – 28 augusti 1862, sida 2

Till —1—) En qväll så ensam med ett dystert sinne Jag svept i nattrock på min soffa låg — Och tusen bilder kommo för mitt minne Och tanken irrade på fridlöst tåg. Jag melankolisk var, min enkla luta Ej bjöd mig mer vid diktens sköte njuta. Ej fanns lektyr uppå min gamla hylla, Som gaf intresse, gaf mig njutning med — Ibland min samling, stor jag ej kan skylla, Don Juan halfläst låg, jag tog den ned; Fast annars den är i min rätta genre, Den skingrade ej varande momanger. Jag tog en tidning, der jog fann ett stycke Utur en penna lekande och glad, aEn färd till Gotlanda. Sveas sordna smycke, Jag med intresse följde hvarje rad; Jag glömde grubbler, sorgerna och verlden Och drömde mig så lycklig med på färden. Du som der var, jag tyckte mig dig följa; Så vänskapsfullt du räckte mig din band, Och vi drog hän utöfver lekfutl bölja, Der blicken hänryckt smög från strand till strand Vårt gamla Wisby låg oss jemt i hågen, Vi såg dess murar resa sig ur vågen, Vi följdes hand i hand, der minnet talar Ibland ruiner från förflutna dar, Vi följdes åt till blomsterfält och dalar Der D. h. v. med sina nöjen var, Den sista qvällen vi tillsamman liksom gäster På stranden stodo; solen sjönk i vester. Så lefvande jag såg din tafla målad, Dess färg var hemtad ur en känslig själ,