Gotlands tidning – 14 augusti 1862, sida 3

tjenliga wäderleken, till omnkring 300 personer, oh nya gäster anlända med hwarje ångbåtotur, fom inträffar fles ra gånger i weckan. Den rymliga badhus-falongen återklingar esomoftast af wäljudande pianotoner, framlockade af älskliga mufiföfs warinnor; och de icke anspråkofulla, men trefliga, dangs nöjena, som twenne gånger i weckan der anställas, den på andra dagar uppförda harmonizmufifen, små fällffapss nöjen, en och annan utflygt i det gröna famt ett anges nämt umgänge, bidraga hwar i fin mån att göra mwiftans det här rätt behagligt. Umgängeslifwet inom Wisby samhälle är förtroligt och godt. Wisbv-boen i allmänhet utmärker fig för fin gästwänlighet, fin wälwilja och tjenstaktighet emot äfven obekanta; och ite fällan fer man owäntade prof deraf. Här råder oc i wissa hänseenden, om jag få får uttrycs ka mig, republikanska former, under hwilka alla flåndås skillnader förswinna och endast wänskapen förer spiran. Och främlingen, om han sjelf will, har icke swårt att här få bekantskaper, hwilka, äfwen förtroligare, knytas utan i någon hög grad fästat afseende på individernas olikhet i samhälloställning. Med ett ord, man fan ide annat än högakta och warmt fästa fig wid dessa mänfbapås fulla menniskor, bland hwilka man ofta nog träffar stor intelligens och andra utmärkta egenskaper. Mycet skulle jag funna hafwa att ytterligare orda om, men att tala med dig, min goda Tant, om affärs werksamheten och företagfambetås-andan här, hwilka båda beklagligtwis ej synas wilja i någon högre grad frejda fina ftora minnen, bliv måhända för dig alltför heteroges na ämnen. Jag skulle blott wilja önska Wisby, att det egde en ångbåt, sådan fom wår Carl Gustaf, för fams manbindningen af de flera hamnarne wid det ganska mid: sträckta Gotlands kuster. Och jag är fullt öfwertygad om, att, likasom man hos oss förutspådde, det den lilla ångbåten ej skulle bära sig, men snart fann den satsen bekräftad, att nya kommunikationer skapa trafik och fluts ligen förwånades öfwer det owäntade resultatet, få förl le man äfwen här inom fort märfa de utomordentligt ftos ra fördelarne af en sådan fommunifation; och det ide allenast för Wisby ensamt, utan för alla de orter på Gotland hwilka ite woro alltför aflägsna från trafiflis nien. Åt staden skulle den nya sjöfartsförbindelsen beres da en få wäl behöflig ökning i tillförseln af lefnadsförs nödenheter likasom af handelsartiklar, åt landet lättad afsättning på dess stora spanmålsförråder samt andra produkter och åt uthamnarne, med der bofatte näringsids fare, lätt och billig warutranoport till och från den plats, der den wigtiga ångbåtstrafiken har fin ftation. Om ockjå werksamheten i afseende på affärer och når ringar ide är få utwecklad, fom den borde funna wara i provinsens hufwudort och enda stad, få är den fommus nala andan desto mer utbildad. Så finnas här flera sällskaper, med ändamål att werka gagnande för fambhäls let och hwilkas bemödanden också wisat de wackraste res sultater. Det såkallade Planterings-Gillet har till upps gift att medelst planteringar försköna ftaden och def oms gifningar. Sällskapet G. G. förbereder alla de flås dens angelägenheter, hwilka sedermera förekomma wid borgerskapets allmänna rådflugn-fammanfomfter, der de sålunda lätt, skyndsamt och på fördelaktigaste sätt afz göras. Och slutligen Sällskapet D. B. W., hwilket intager ett utmärkt rum såsom samhälls-institution. Dets ta sällskap hade på egen bekostnad inrättat en friskola för fattiga barn, hwilken dock, sedan den nya folkfeolan tills kommit, förenades med denna; widare har det inrättat en sparbank, som numera har en betydlig omfattning och slutligen äfwene anlagt den Botaniska Trädgården, hwars om jag förut nämnt.