Gotlands tidning – 14 augusti 1862, sida 2

Polisen och Gatu:renhållningen. Aiwen i år hafwa stadens husegare genom af Mas gistraten utfärdad, förnyad kungörelse blifwit erinrade — och detta med rätta — om skyldigheten att från gator och gränder borttaga der wexande Tesslor, tistlar och högwext gräs. Detta Magistratens påbud är i allo berättigadt, och hwerje wän af ordning och skick bör ders för wara stadens styrelse tack skyldig, och de emot pås budet felande må owillkorligen pliktjällas. Ty att gator och offentliga platser (säsom här wid Stora Torget, utanför Tullhuset, m. m.) äro garnerade med näfs lor, tistlar, malört, rödbom (Rumex Crispus), skäde (Lolium perenne) röllika, kardborre, swinmolla, med flera höga slags wexter, fom i hwardagsspråket innefattas uns der namnet: ogräs — detta wittnar obestridligen om oordning, wårdolöshet och bristande skönhetsosinne. Nyligen har dock härstädes, i följd af några splitter nya, och sör of obekanta motiver, och säkerligen tillfölje af något missförstånd både om Magistratens ofwananförda kungörelse oh om hwad fom är snyggt efter osnyggt, anbefallts ett utrotelsekrig äfwen mot det fina, låga gräg, t. ex. hwitgröe (Poa annua) och trampgräs (Polygonum aviculare), som öfwerallt å sådana wår lilla stads gator, der trafiken högstbeklagligen är ringa eller ingen, wexer mellan gatfstenarna och isynnerhet långs huswäggarna, bildande der en smal list af späd och fin grönska, som wänligt slicker af emot gatornas enformiga gråhet. Mundtiligen lärer nemligen hafwa blifwit anbefaldt, att äfwen detta låga gräs skall bort, och bejallningen har också mångenstädee blifwit åtlydd. Medelst att låta upps stära eller löoskratta gräset, med hwars rotknippor fans den eller mullen mellan stenarna följer, blifwa stenarna isolerade och lösa, ga tläggningens sammanhang snart rubbadt, och gatan i följd deraf än mer ojemn och rik på spetsar, än den förut warit. Och om några dagar börjar det fina gräfet åter att gro och den nyss renfade gatan åter att stifta i grönt (fe t. ex. utanför Landss böfdingesrefidenfet, nordwestra delen af Donners plats, m. m.), då skall gräobortkrattningen börja ånyo, och strängt taget, med få mellantider hela den warma åra: tiden fortgå, till stor foftnad för husegare 1) genom uts giften för grässränsningen och 2) genom den snart derpå följande nörwändigheten att låta omlägga den på befalls ning fmåningom upprifna och förstörda gatan. Ty — wi upprepa Det — den method, fom här wanligen begagnas för gräsets borttagande, synes wara en komplett gatläggningss forstöring. Men hwad fan wäl wara skälet till detta, i kungörelsen ide stadgade, men dock med vite belagda påbud emot äfwen det fina gräfet 2 Will man i den lilla staden dölja den på wissa ftällen utdöda eller aftynande trafiken? Det är ju en slags fåfänga, hwilken, såsom all sadan, ytterligare ruinerar (neml. här sjeljwa gators na), och fom dessutom uträttar så litet, enär mycket ans nat finnes qwar (1. ex. skröpliga plank, trappor, hus, m. m.) som swära mot den skenbart lifligt trafkerade gatan eller gränden. — Anspråken på en gata synes oss kunna sammanjattas under följande 3:ne synpunkter: Trafikens anspråk (att gatan skall wara jemn och bintbar); Helsowårdens anfpråf (att den skall wara fri från jmuto och stank), och slutligen Skönhetssinnets anspråk (att alt fult, ruckligt oh skräpigt skall bort). Ur hwilkendera af dessa synpunfter blifwa de fina gröna grädlisterna, den låga mellan stenarna å de af trafiken icke berörda gatorna befintliga grönskan fördömliga? Wi för wår del inse det icke, och wi hoppas derföre att Magistratens egen tryckta, riktiga och beröm liga, kungörelse om berttagandet af nässlor, tistlar och högwext gräs med ywilket sisinämnda naturligtwis endast fan förstås: och dylikt (d. w. s. nählor och tistlar liknande) Hög: