Hwarjehanda. — Upfalaskämt. Uti en reseskildring til en finsk tidning berättae från Upsala följande studentuttryck: Nedanför slottet finnes ett konditori, fom på studentspråket fått namn af confectump; huset nästintill är anatomtralen, fom kallas ainsektumk; sedan ett wälbogdt privathus: apersektumo; derpå ett, fom i många år stått ofulländadt: cinpersektuma;och slutligen ett med flera öfwerflödiga utbyggnader, fom kallas aplusquampersectume. — En själ efter döden. Huru förträffligt somliga af wåra statstorkoprester ha reda på sakerna, finner man bland annat af kon traftsprosten Culins förklaring i det Ljungbergska målet, der herr C. yttrar det hopp att själaläkaren på sotsången skall få samma maft med lektor Ljungberg, fom med en Voltatre år 1781. Som bekant dog Voltatte 1778. (Puff). — Wid läsningen af presterskapets inom Göteborgs slift t den famösa lädan? nedlagda ottranden I det Ljungbergffa målet utbrast en ordlekare: Det mar mig några lådhuagare. (Puff). — Fåfänglighetens ursprung. DOwinnorna, både gifta och ogifta, beklagade fig en gång öfwer, att deras skönhet war af få fort waraktighet, och önskade, att en ny naturlag i detta hänseende måtte instiftas. Då begåfwade dem Jupiter med Fåfängan, och sedan den dagen klagar ingen ful qwinna mera öfwer sitt utseende, ej ens de åldriga. Ada tro fig wara wackra, eller smickra fig med att synas wara det i männens ögon. — Biskop Fahlcrantz frågades, bwad han tockte om sista erkebiskopoförslaget. — m! swarade han, Butsch, Reuterdahl, Anjou! Det är ju BRA!