Olockligtwis wräkte hafwet mtcket oh Alecton krängde oerbördt, hwiltet naturligtwis betydligt förswårade wåra evolutioner. Djuret böll fig alltjemt uppe på vattenytan, men mafade fig undan med ett wisst fötstånd och syntes wilja undwika fartvge:. Cfter flera försör, bwarunder det lockades oss att undsägna wår fiende med ungefär tjugo kulor, hwilta det emottog med det största lugn, luckades jag att lägga få nära intill det att mi tunde fajta på det ett spjut och en löpfnut. Wi beredde oss på att anwända flera dvlika anfallsmedel, då en wåldsam rörelse af djuret eller fartyget löaslet harpunen, hwilken endast inträngt i jättefiskens slemmiga viterhud; den del omkring hwilfen töptnu:en mar slagen gick tös och mt hissade upp på fartpget en bit af stjerten. Wi sågo emellertid widundret på tillräckligt nåra håll för att deraf tunna göra en teckning. Det synies wara omkring aderton fot långt från sljerten till hufwudet, hwilket mar bildodt säsom en pappegojsnäbb och hwarifrån utgingo åtta ormlita fenor om 5 å 6 sots längd. Hufwudet war fruttanswärdt ott skåda: dess särg war rödbrun, dess ögon sjögröna och slora fom tallrickar; beta utseendet af detta kolossala hafswidunder mar motbjudande och förskräckligt. Officerare och matrofer bådo mig om tillstånd att få stiga i en of skeppsbåtarne för att derifrån föka fängsla widundret och såunda funna draga det löängs efter fartygets bredsido. De skulle måhända ha locats deri, men jag fruftade att djuret ffulle tasta en af fina långa armar öfwet båten, flå omfull den och) sedan emellan fina fruftangmärda fäfar qwäjwa flere man. Jog trodde mig ej böra wåga mina sjömåns lif för att tillfreteställa en såsäng nyfitenhet, ide ens fastän denna nositenhet bade ett wetenskapligt motiv. Motsåttande mig denna feberattiga wer fom alltid åtföljer dylita förfsöljelser. nödgades jag lemna qwar i hafwet det slympade djuret, fom af ett slags enstintt emsorgsfullt undflydde oss, utan att ded wara begårwad med någon fonnerlig fnabbbet i fina rörelser, ech fom oupphörligt dufte ned några famnar, för att sedan wisa fig ånvo. liffom för att håna of. Sedan jag med egna ögon fett detta djur, lossnar jog ej mera med misstroende til alla de fabelartiga berättelser med bwilka få många sjöfarande trafterat oss. Nef. bafwet innesluter ännu i sitt sköte mocket för of orändt; det har allljemt i betedskap några ättlingar af utslocknade racer, eller ock formar det i sin ewiga smältugn widunder, hwilta utgöra malicsernas sörskräckelse och gifwa ämnen till oceanernas bemlighetsfulla sägner. (lUIUstr. Tidn.)