Gotlands tidning – 26 juni 1862, sida 2

råg och hälften forn, till serton Rdr tjugofem öre rif8s mynt för tunnan eller twå Roör femtioåtta öre för kubiks foten. — Theaternp härstädes har de sednare aftnarne varit ganska mycket besökt, en följd af det utmärkta sätt hvarpå det Roosska skådespelare-sällskapet gilvit flera värdefulla pjeser. Orseus i Underjordene som gass i Fredags, åhördes med särdeles nöje, ehuru orkesteraccompagnementet ej Var så rikt, som vederbordt. Utförandet var godt och det hela vittnade om omsorg och smak. Sångpartierna utfördes också stundom särdeles väl och det ypperliga samspelet kan icke nog lofordas, likasom den vackra och kostsamma yttre utstyrseln i drägter och dekorationer, ådagalägger en berömvärd sträfvan hos Hr Roos att söka åt sin theater uppnå en tidsenlig ståndpunkt; slut-tablåen var i synnerhet praktfull. M:ll Roos återgaf den koketta Eurydices rol på ett sätt, som måste tillochmed ådraga sig den lättsinniga Olympens uppmärksamhet, och fröken Björnberg var en yster och lislig Cupido, som säkerligen snart kommer att slå ut sina vingar till högre flygt. Fru Roos samt hrr Eur6n, Dahlgren och Lundg gren voro mest i tillfälle att, i följd af sina roler, ibland de öfriga medspelande utmärka sig. Söndagens spektakel utgjordes af ollin ondes skägga, ett fantasilustpel af obetydligt värde såsom konststycke, men som vann ganska mycket bifall för den liflighet, hvarmed det utfördes, samt Gubben i Bergsbyggdene, bekant hos de äldre af härvarande theaterpublik sedan Djurströmska tiden. Till en del kanske af denna orsak, men utan tvisvel till största delen för att få höra Dalayracs hänförande och omtyckta musik, var theatersalongen i det närmaste uppfylld af åhörande. Sångpartierna utfördes äfven då oklanderligt; men åtskilliga välbehöfliga och effektgifvande instrumenter saknades vid accompagnementet. Hr Lundgren (Zoso) var förträfflig, och den välbekanta duetten med M:ll Roos (Clara) likasom solonumren utfördes smakfullt samt med musikalisk känsla och liflihbet. Chören, som afslutar första akten, var af synnerlig effekt, och hr Eurens (Charles) vackra röst samt M:ll Rooses behagliga stämma togo sig särdeles väl ut i flera af sångnumren. IIr Lundgren inropades efter spektaklets slut. Theatern var äfven Midsommarsdagen besökt så långt utrymmet medgaf, och gass då åElsjungsrun af Heiberg samt Skepps-Kaptenen). Hr Berndt sramstälde i förstnämnda pjesen ett ganska troget porträtt af Konung Christian den fjerde och återgaf rolen med mycken värdighet och hållning. Scenen vid elfhögen, emellan Konungen och Agneta, förekom oss något matt å den sörres sida, men torde vara ett fel, som vidlåder sjelfva skådespelet. Fru Dahlgren utförde Elisabeth Munks rol ganska bra, ehuru denna rol kanske hade bordt tilldelas M:ll Roos. Öfrige medspelande utförde sina roler med en jemnhet i samspel och på ett så förtjenstfullt sätt, att det är ganska svårt att utmärka någon särskild medlem — Hvad vi här ofvan påpekat, nemligen i afseende på felande orchester-accompagnemang, gjorde sig äfven högst märkbart gällande vid utförandet af sångnumren. Vi känna icke orsaken, men brist på amatörer härstädes kan det icke vara, enär vår publik alltid förut haft nöjet att så höra icke allenast fullstämmigt orchester-accompagnemang utan äfven i de flesta fall Ouverturerna då några sådana värdefulla musik-pjeser gifvits som hr Rooes repertoir till ett ganska stort antal upptager. — Efter den sednare pjesens slut framropades Fru Dahlgren och M:ll Roos. EMERSON NET TERS RIGA VE KVITTERA FARSTA DRAS nnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnn uA A A Aii