Gotlands tidning – 15 maj 1862, sida 2

HOUTLa IHLUIVLNE VI YR EN FSC TETST bg uu Ull aktighet i Hyvorhefabanken upptogs åter af Majoren SKyls lander och fortsattes denna strid äfwen mid sammanträdet d. 10 Februari. — Med fådane åsigter, fom dessa pros tokoder gifwa wid handen, Fan det ite förefalla underligt, om Direktionens öfwerläggningar warit tunga och befiwärs liga famt att en få lång tid blifwit tagen i anspråk. Slutligen fom man det få långt, att wid fammans trädet d. 15 sistl. April diskuterades beloppet, som borde till lånesökande utlemnas. Löjmant Gregerson förordade i ett wäl motiveradt skriftligt anförande, att hela det game la tareringswärdet, nemligen hälften såsom amorteringslån och andra hälften såsom förskott på ett sådant lån, skulle läggas till grund derjör och beloppet utlemnas, intilldess de nya tareringarne medhunnits. Uti denna åsigt föres nade fig K. Räntmästaren Jhre och Possessionaten LVöhs ler; men Majorerne Asplund och Kyllander protesterade deremot, oaktadt frågan war genom Direktionens beslut d. 21 September afgjord i öfwerenostämmelse med Löjtn. Gregersons åsigt. Possessionaten Nilson, hwilken såsom suppleant erhöll tillatelse att yttra fig, begärde få till pro: tokollet antecknadt, att han till alla delar instämde med Löjtn. Gregerson och yrkade att Direktionen måtte fulls göra fina till allmänheten gifna löften i utfärdade funs göreljer och således göra allt hwad på Direktionen ans kommer, för att få Föreningen skyndsamt i werksamhet; i ywilket yttrande supleanterne Possessionaten Norby och Handl Wickman förenade fig. Hr Gregersons asigt blef, efter någon diskussion, Direktionens beslut, hwa remot hrre Asplund och Kyllander protesterade och reserverade sig till protokollet. Dagen derpå då granskning af inkomne lånehandlins gar skulle företagas och reqwisition af penningar skulle bestämmas, uppkom åter en obehaglig strid inom Dircks tionen. Wid granskning af inkomna lånehandlingar, som med få undantag woro i komplett skick, godkändes såsom amorteringslan omkring 42,000 Rdr och såsom förskott på sadane lån omkring 33.000 Rdr. Till följe häraf wille herrar Asplund och Kyllander, att icke högre summa än till jörstnämnde belopp nu skulle res qwireras; men öfrige Direktionoledamöterne ansågo, att, enär de ofullständiga handlingarne, borde funna fomplets terad innan penningarna hinna hitkomma, fom ide gerna kunde ske förrän i medio af Maj, och dessutom flera lås neansökningar till den tiden införwän tades, fördenskull 250.000 Ror borde reqwireras. Detta sednare belopp blef också naturligtwis Direktionens beslut, som äiwen gillades ar suppleanterne; men herrar Asplund och Kols lander protesterade och referverade fig äfwen häremot. Nu uppstod fråga om werkställandet af detta beslut, då Drds föranden, Majoren Asplund wille afsäga sig all befattning dermed, på grund deraf att summan öfwersteg 42,000 Rdr, men da alla ledamöterne ansågo det wara ODrdfös randeno owilkorliga skyldighet att werkställa Direktionens alla beslut, äfwen i de fall att dessa möjligtwis kunde wara stridiga mot hans åsigter, så ingick doc Ordföranden härs på. Slutligen framställde Majoren Afsplund fråga om, hwilka som skulle underteckna förbindeljen; hwarpå ar herrar Jhre, Wöhler och Gregerson swarades: Dis rektionen. Herrar Asplund och Kyllander anförde ånyo protester och reservationer häremot, under förklarande, att de icke ämnade underteckna någon sådan förbindelse, enär åtgärden stod i strid med deras under hela tiden uttalade åsigt, och fritogo fia saledes för allt anjwar. Till jammanträdet den I dennes hade af det reqmwis rerade beloppet ankommit 42,500 Rdr, fom således borde till sånsökande utlemnas; men till stor förvåning fyns nerligast för dem, hwilkas handlingar wid sammanträdet den 16 April blifwit godkände, förklarades nu, att största delen af dessa handlingar icke woro i det skick att pens ningar derpa kunde utlemnas. Att i närwarande swåra penningeförhållanden härstädes, ett sådant uthalande på tiden med Hypotbeks-Föreningens werksamhet såsom lånes anstalt, skall förorsaka swåra bekymmer hos de lånefös kande, hwilka uppsagt fina äldre förbindelser, och att desse sålunda funna komma i högst obehagliga omständigheter, will förefalla hwar och en klart, som känner de ringa ellet inga refsurser i lånewäg prowinsen för närwarande eger. Betraktar man med uppmärksamhet Direktionens för handlingar, få förefaller det i bög grad förundranswärdt att icke herrar Asplund och Kotlander nedlagt fina bes fattningar såsom Direftionoledamöter, enär deras åfig? ter och atgöranden nästan alltid warit i strid med Di rektionens öfrige Ledamöters rörande det, fom kunnat bes fordra Föreningeno utweckling till skyndsam werksamhet. Deasse herrar borde ju sjeljwe finna, att, enär De alltid i de mest maftpåliggande frågorna stannat i minoriteten och sörorjakat onödiga, obehagliga och onyttiga strider, digra protofoller samt tidsödande twifter, de icke heller funna wara gvpothekssföreningen till nytta, och att det således wore bättre att afstå från en administrationomakt, fom man icke fan eller will ntöfwa till det allmännas gagn och bälta. Slutligen wilje wi göra allmänheten uppmärksam åfwen på det förballande, att Direktionen måst hos Hus ftittestanfleren anmäla klagomal öjwer Domhafwandens i Morra häradet oförswarligt långa tidsutdrägt med ute sörijning af begärda gravationotewis, hwilket förhållande -242. Sn