Gotlands tidning – 25 april 1862, sida 3

nämnde tidnings red. ganska ampelt losordadt såsom någonting non plus ultra i bevisningsväg emot ins:s artikel om aden nsednaste Bataljonschess-utnämningen. införd i Gotlands Tidning N:o 12. Såväl uppställningen i tidningen. som sjelfva ordalydelsen, tyckes gifva tillkänna, att förf. till genmalet äfven nedskrifvit red:s loftal och sålunda förhjelpt red, af G. L:s n. T. till dess utgjutelse om ins:s s. k. askymsliga angrepp emot Tit. v. Post. Ins. vill nu se till och litet närmare belysa den väg, som G. L:s n. T:s redaktion och genmälets författare begagnat, för att söka åstadkomma en omkastning i allmänna opinionen angående nämnde Bataljonschefs-utnämning. Genmälets författare yttrar: com en tidning gång efter annan i ett eller annat afseende kastar skugga på redbara samhällsmedlemmar, så skapas fast heldre deraf den opinion alt ingen skulle kunna anses för duglig tjensteman eller redbar medborgare om han icke någon gång af en sådan tidning varit klandrade. Ins. kan uti detta yttrande icke finna annat än ytterligare stöd för riktigheten af de med facta styrkta anmärkningar och reflexioner öfver den skedda utnämningen, som ins. uti sin protest framlagt, enär man, uti ortens nu utkommande tvenne tidningar, aldrig tillförene sett fällas några klandrande omdömen om de under sednaste åren skedda befordringar till embeten och tjenster härstädes. Det finnes således intet skäl för den eller dem, genom hvilka befordringarne ske, att antaga det någon af dessa tidningar asaklösto upplåter sina spalter för uttryck af klander i detta afseende. Hvar och en som inhemtat någon kännedom om de miJitära förbållandena härstädes under sednaste tiden, har nogsamt insett och funnit hvad Gotland förlorat, derigenom att General Bildt varit använd vid så många olika befattningar, som på andra håll tagit hans ovanliga förmåga och insigter i anspråk. Det missnöje, som deröfver är rådande, kan naturligtvis icke drabba General Bildt, då Konungen funnit behof af att använda hans mångsidiga egenskaper i sådana uppdrag, som gälla fäderneslandets bästa, dess heder och framgång; men en annan sak är, dels om de personer, hvilka under hans bortavoro skola i militära hänseenden här styra och ställa, göra detta i en riktning som öfverensstämmer med allmän belåtenhet och utan undfallenhet för egenmäktiga tilltag, och dels huruvida sådane personer, som genom General Bildts askarpsinniga blickafunnit sig föranlåtne att upphöra med ett förut favoriseradt lismeri och en inställsam jargon, i följd af denna bortavaro, lyckats att återigen komma till ett skadligt inflytande. Ins. och många med honom äro fullt och fast öfvertygade. att högst få, kanske inga af de talrika frön till split och oenighet, som under denna vinter fått springa och frodats, hade ens blifvit såsom säde utsådda, om General Bildt icke varit frånvarande. — Men ins. ser, att han vid tanken på allt detta, torde komma att blifva vidlyftigare än ban från början föresatt sig, och vill derföre återgå till sjelfva ämnet för denna replik. Det är liksom förgjordt med dem, som vilja uppträda till försvar för den klandrade Bataljonschefs-utnämningen; den ene, hr Ehinger, påstår dervid att heder och ära voro okända inom ett helt samhälle vid hr v. Posts ankomst dit (sedermera rättat till eslertalet,). och den andre :genmäleförsattaren i G. L:s n. T., pratar om atitelsjuka odågoron, hvarsöre han ock förmenar att General Bildt icke kunnat befordra någon annan till Bataljonschefs än Tit. v. Post, samt påstår vidare att fosterön skall hålla honom derföre räkning, allt under det han slår ikring sig med stora ord om illvilja och småsinnig afundsjuka m. m. — Ins., som förut vågat betvifla möjligheten af hr Ehingers utsago och derom framställt förfrågan till hr E. sjelf, hvilken likväl hittills blifvit svaret skyldig, tager sig nu samma frihet i afseende på genmäle-författarens icke mindre djerfva yttrande om en stor del af Kapitenerne vid Gotlands Nationalbeväring: inskränkande sig ins. att antaga nämnde författares beskyllning endast åsyfta de Kapitener, hvilka vid utnämningen voro äldre i graden än Tit. v. Post. Desse herrar äro, enligt sednaste Rangrulla följande: E. S. Fahlsten. G. P. Lauriu. M. Moberg, P. J. Pettersson, G. P. Laurin, O. A. W. Charpentier, A. L. Bruze, J. M. Lindvall. L. J. M. Ahlander. J. P. A. Bolin. C. P. Claassen. N. A. Planting-Berglod och C. F. von Hennigs; och enligt genmäleförfattarens åsigt skulle alla dessa herrar kapitener således vara atitelsjuka odågors-? — men efter den sistnämnde finner man ändteligen namnet A. J. R. v. Post! — Således: lyckliga Gotland, ja öfverlyckliga Gotland, som har en sådan man, som den nye Majoren att trygga dig vid, och som skall föra dina militära runor med den äran! Sjufallt ärofulle genmäle-författare, som vill öfvertyga oss om denne mans militära adugligheto. ur mörkret framdragit och ställt honom på sin rätta post, — en ny rapsodi i din iliad! Då nu nämnde sors. tillika säger sig vara så öfvertygad om Tit. v. Posts duglighet såsom militär, att han djerfves påstå det bafva varit orättvist och obilligt om icke Tit. v. Post fått beräkna tur äfven för de sex åren, som han varit afskedad militär, och hvarunder han i 2 år sysseltatte sig med de civila värf (troligtvis dessa aperloro. hvilkas Kvärder ins. icke betvislar att genmäle-försattaren begriper), som lärer hafva varit rätta orsaken till afskedstagandet från K. Wermlands regemente, — så får väl också deraf följa, att de officerare, hvilka Tit. v. Post medelst de avälsörtjenla sex ärens turberäkning förbigick, enligt genmäleförfattarens åsigt, måste hafva varit mindre duglige. Men då det blef Generalen af Dalström förbehållet att befordra Tit. v. Post i en tur, som det gerna må vara genmäle-författaren och dylika satelliter förunnadt att försvara, enär de hafva panna att framträda med sådana askymfliga angreppo, den ena gången emot ett helt samhalle och andra gången emot en stor del af just. den officerskår som klienten tillhör och fått inträde uti, så anser sig ins. icke nu böra namngifva äfven desse af Tit. v. Posts kamrater, hvilka då blefvo förnärmade i sin goda rätt. Dessutom och då genmäle-författaren vill gå så långt i silt nit, att han ställer Tit. v. Post i jemförelse med en så utmärkt man som General Bildt, och på grund deraf söker försvara den af ins. klandrade utnämningen med åberopande af-General Bildts hastiga och ovanliga befordran, så utvisar detta endast tydligare halten af denne författares omdöme samt hvilket afseende man kan och bör fästa vid hans uppträdande, och kan i anledning häraf, till genmäleförfattarens besvarande, med skäl ställas samma spörjsmål angående den nye Majoren, som Pernille yttrar till Henrich) Hlan må da have en Fandens stor Hjernepö. —n— ) I Holbergs Comedic: 4Republiquen, eller det gemene