Gotlands tidning – 17 april 1862, sida 2

För denna gång will jag wara ädelmodig och tillowidare skona dig, ty det roar mig icke i dag att tala om politik. J stället skall du nu få höra ett och annat om fälls ningar och förhållanden på landtbygden. Men innan jag widrörer det fom på fått och wis angår mig sjelf närs mare, måste jag få gerna först fom filt framföra en hel8s ning till dig från min bror Cornelius, norderguten, fom gästade hos mig helt omäntadt en dag i förra weckan, munter och kry fom wanligt. Som han wet att du är närmare bekant med Herr Förste Landtmätaren, är hans enträgna begäran att du wid första lägliga tilljälle wille — i all wänlighet jörsiås — fråga bemälte Herre om det ej blifwer något slut på den begynta wägdelningen i norra häradet. Det är märkwärdigt hwilken tid ätgått sedan denna wägdelningsfråga först öragtes å bane. Jag menar att Conelius nämnde en tidsutdrägt af hela 17 år. Det war då sjutton hwilket föl! Lyfter mig fe om ej jernwägar hinna utstakas och utsträckas öfwer Hela Swerge på fjerdedelen af den tid fom åtgått för en fims pel wägdelning inom halfwa Gotland. Fördenskull wån Brutus — jag förenar mig med bror Cornelius i hans billiga önskan — gör hwad du fan. — Seså . . . . .. nu är det ärendet främt. Bertel är alltid hederlig: först andras angelägenheter, sedan egna. Hwad tror du wi ta of till här ute på landet? Ber söka källare och dricka tuting såsom J byfolk? Wist icke — jag för min del wet ide en gång burn en tutjng fer ut eller af hwad slags ingredienser Han beftår. Menar du att wi, wår enskilda ekonomi undantagen, lida total brist på allmänna åligganden och tunga ftatdbeftyr ? Långt derifrån. Om jag skulle uppräfna alla mina embeten och wigtiga uppdrag, kunde jag fylla en half tidningsspalt. Föreställ dig mitt dryga answar, då du får höra att jag (andra wärf att förtiga) är ledamot af kyrkoråd, frols styrelje, socknenämnd, byarätt, magozinostyrelje o. s. w. En sådan maktutöfning är ju icke ringa om ån — Ttlöns lös. Dock icke få alldeles lönlös. Socknenämnderna hafwa nyligen genom en nådig förordning fått sig ålagdt att i gode mäns ställe, öfwerwaka förmyndares förmwalts ning af omyndiges egendom, och nämnden åtnjuter för detta beswär I procent af barnaariwets årliga ränta. J mår foten belöper fig hela denna inkomst till omkring 2 Rdr Rmt, hwaraf jag på min anpart har att emotse en årlig lön af minst trettio (30) öre. Jnte blir Bers tel fet på detta nådiga arfwode, det är wisst och sannt, men få undgår han den förargelsen att fåfom store löns tagare få många afundsmän. Jag håller just nu på att granska inlemnade förmyndareräkningar — tack ware min hederlige fader fom lemnat mig få pass uppfostran att jag fan fullgöra detta och andra mig lemnade Uppdrag. Samma arbete hafwa mäl nu de flefte sockennämnder på landet, — ja allestädes der särskilde gode män icke blifs wit walde. Och måtte detta åliggande öfwerallt fullgöras med noggranhet, men utan allt onödigt fjesk, ty i mot fatt fall eller om socknenämnderna iakttaga en rå och flös tande myndighet och äflas med den der uppgiften af den säkerhet hwaremot den omyndigas reda penningar utsatta äro — ändock i några förewista reverser ligger ringa säkerhet enär förmyndaren kan i hwarje stund indraga uts läånta penningar — få är fara att ingen will åtaga fig på få fått högst obehagliga förmynderskap. Det är alle deles nog om förmyndaren är en ordentlig wälkänd och med afseende på större summor wederhäftig person, bwvils fet nämnden har lätt att bedömma. En stor ofuflftändiga bet widläder dock, enligt min åsigt, den ifrågawarande Kgl. Förordningen angående tillsyn å förmyndares förwaltning deruti nemligen att alla behöfliga anmärkningar och lags liga påståenden skola anmälad hos Härads Rätten. Ty Rätten är allenast en dömmande och ite på samma gång en äklagande makt; deraf följer att defa anmälanden hafs wa ingen påföljd utan blijwa liggande bland Rättens öfs riga dammiga luntor. Will man alltså winna någon rättelse eller påyrka något anjwar för förwaltningen af omyndigs egendom, så måste man, med förbigående af Förordningens ordalydelse, wända fig till allmän åklagare. Du må ueta att wi i skolstyreljenzhaft ett kinkigt uppe drag rörande löneförhöjning åt Foltskolelärare — finfigt af det skäl att hithörande föreskritter warit de mest ins krånglade pythiska gåtor man fan tänka fig. Wid fede naste riksdag beslöts löneförhöjning åt bemälde skollårare på få fått att deras lön, utom husrum och wedbrand, borde förbättrad till minst 400 Rdr, och åtog fig statowerker att för detta ändamål tillskjuta ett lika belopp emot det ytterligare bidrag hwarje församling wille lemna. De förjamlingar fom hade en nitisk och omtyckt skollärare wille naturligtwis gerna förbättra hang lönewilkor. Ans tag att en församling för fin del höjde lönen med ett års ligt tillskott af 100 Rdr, det skedde då i hopp att flatåas werket skulle lemna en motswarande summa. Men hör nu huru detta wid det slutliga afgörandet hos LandsbördingesEmbetet aflupit på ett sätt hwarom man icke på förhand kunnat drömma. Om efter förlidet års marfes gångepris en skollärares löneposter kunnat sammanräknas t. er. till 336 Ådr, få erhölls blott fyllnaden 64 Rdr, men icke 100 Ror, och en lika stor summa hade äfwen erhållits om förjamlingens nya tillskott warit endast 64 Ir och ite 100 Ror. Och då härtill lägges att wifa andra förfamlingar, som ide hafwa dillskjutet i löneförs höjnina ett Önn år, Oh — fötrom Net C. .