Gotlands tidning – 11 april 1862, sida 3

— Nå den nya ljusgula — — Det är alldeles omöjligt. Den fatala fru Smiths fon bar nyss en dylik, oh nu fan man ej ha en sådan der hon finnes. — Än den magnifika balklädningen från senaste hofs festen? — Åy gudbewars, den har jag redan begagnat tre gånger. Till hwarje kapitel hör en liten nätt karrikatyr, föres ställande någon efter sista modet klädd dam, fom klagar öfwer att hon ingenting har att taga på fig. Ingenting fattas i de eleganta drägterna, hwarken de moderna bros kiga underklädningar, öfwer hwilka de yttre äro uppfäs stade i festoner å la Vatteau och låta fe den sirliga fots beklädnaden, eller de pittoriska burnussfapporna, de fos fetta hattarne å la Nousquetaire eller de eleganta gars neringarne, — korteligen: allt är få noga och få wäl tecknadt, att damerna skulle kunna begagna boken fom modes journal. Underskrifterna under de små bilderna innes hålla dock den bittraste jatiren; i samma ton fom wmwäls görenhetsinrättningarne antaga i tidningarne, Då de afs gifwa fina berättelser om nöd och elände, yttras: YBid närmare undersökning befanns det, att den stackars mas relsen en längre tid lidit total brist på äkta spetsar, els ler trot8 alla bemödanden hade hon ej lyckats få en kaschemirschal. Den lustigaste teckningen är dot en äktenskapsscen på en resa; mannen bär handen en liten kappsäck, fylld med hans toalettosbehof: frun deremot flår emellan tio stora foffertar och askar och jemrar fig öfwer att hon mås ste taga med fig få litet kläder: hon kommer ej att wid hafobaden få något att ta på fig! Då man fer huru luften för refor allt mera tilltager, inser man lätt huru förarglig och beswärlig en dylik öfs werfrakt måste wara för de äkta männen. Man börjar werkligen på att twifla om damerna äro rätt kloka. Skall ingen qwinna, frågar man fig, gifwa de öfriga det goda exemplet af att återwända till en enklare drägt? Skola kommande generationer funna föreställa fig att wåra unga damer till en enda baldrägt behöiwa minst ett halft dussin kjolar, hwilka hwardera i medeltal ms na antagas till 6 alnar i widd. Detta gör att 66 als nar tyg behöfwes, utom öfwerklådningen, och då denna måste wara minst tio alnar i widd, få åtgår till denfams ma omkring tjugo alnar tyg. Jngen salong, intet rum i ett än få wäl inrättadt privathus är numera tillräckligt stort för att inrymma ett sällstap i baltoaletter. Det är en både ömklig och löjlig anblick att fe den förtwiflade wärden och wärdins nan od) ånau mera de uppassande betjenterne fom måste bana fig wäg emellan de tusende hindren af fiskben, fåls jjedrar och stärkta kjolar. Om behag fan det ej blifwa fråga hos dessa kringwandrade lustbalonger. Om de doc mille jemföra fig med t. er. antikens Hebebilder, eller med Den beslöjade sånggudinnan i något museum, till Mvils fa forniidens qwinnor lemnat förebilder, skulle de fanhäns da förstå att deras skönhet förswinner och deras behag gå förlorade i dessa burar af stål och stärkt tyg. Toiletten år nu för tiden en werklig tyrann, Huiles fen flår qwinnornas förstånd i fsettrar; alla kläda fig efter ett mönster. Det gifwes ej mera nägon originel id eller sjeliständig åsigt ibland dem. Det är på tid att satiren börjar allwarsamt anwända fina wapen emot detta Onda.