— ——ä—ä — svar till den sig s. k. hogoe SekundantenEn anonym ins. har uti G. L:s n. T. fått införd en oss tillegnad skrifvelse med anledning af vår artikel om Wisby lånekontor. Den anonyme har dervid uppträdt under den sjelftagna benämningen vår atrogne Sekundanta, och ehuru vi kanske borde anse oss hedrade af detta vänskapliga erbjudande, så vilje vi dock icke beröfva Lånekontoret den fördelen, att hafva ins. att tillgå vid förevarande eller möjligtvis blifvande dylika kinkiga förhållanden; och att Lånekontoret bar behof af ins:s sekundära egenskaper, framgår numera så mycket tydligare, då ins. sjelf beoch erkänner, att Direktionen sitter i aförnäm oförvitlig hållninga och aktar på sin åvärdighet, a samt att ins. väntar på Direktionens — akullerbyttaa: kommer dock an på hvarest ins. har sin position då kullerbyttan inträffar, ty vid vissa fall kunde den kanske blifva så lagom rolig att betrakta. Att Ins. vill under anonymitetens mask och gyckleriets hån samt anlitande sitt bekanta citationsrytteri behandla en för allmänheten så allvarlig fråga som den förevarande, visar just, att bevekelsegrunderna för ins:s uppträdande icke måtte vara de ädlaste; och visst är att hade vi asutite i Direktionen, så skulle vi icke tillåtit ins, att anonymt afsända denna förklaring. liksom, om vi varit Banko-ombud, vi icke skulle fruktat att i denna egenskap uppträda. Red, hade då på en sådan skrifvelse kunnat svara t. ex. så här: Till Wisby Lånekontors Direktion! Vi kunna icke erkänna beskyllningen, att den omskrifne artikeln är affattad i så sväfvande och allmänna ordalag, att Direktionen i Lånekontoret kan vara i tvifvelsmål om, hvilken åtgärd det är, som vår artikel åsyftar. Redaktionen, som med nöje ser, att Direktionen vill frånträda den förut så envist iakttagna aförnäma hålldingene på det Direktionens sanna och verkliga åtgöranden måtte kunna i öppen dag bedömas. har derföre ansett sig böra besvara de slesta af de framställda frågorna; vidkommande en del af desamma. så synas de vara tillkomne antingen emot eller utan Dir:s vetskap, eller ock rent af i oådla afsigter. Red. besvarar således 1, 2, 3, 4, 7 frågorna med hänvisning till artikeln: Huru blifver den industriidkande penningebehöfvande allmänheten behandlad af Direclionen i Wisby Låne-Contor? införd i N:o 18 af Gotl. T. för år 1860 och derpå följande N:r, som denna fråga genomgick; i Öte frågan har, med eller utan afsigt lemne vi derhän, tillkommit: daf Dir. k, hvilka tvänne ord icke finnas i denna mening af artikeln, hvadan synes att uttrycket i öfrigt har afseende på det 4otympliga stadgandeta i Banko-reglementet, hvarom vidare framdeles; 6:te 8:de srågorna fsörbigå vi af fsörutnämnda skäl och derföre. att vi tro desamma hafva tillkommit af förhastande, hvilket vi åtminstone helst antaga; hvad 9:e och 10:e srägorna beträffa, så kunna vi icke besvara dessa annorlunda än, att det är förvånande att Dir. icke funnit det anmärkta afslaget hafva väckt uppmärksamhet; men i afseende åter på hvilken beifran mot Dir. skulle kunna framkallas, så torde väl en sådan förr eller sednare inträffa och till en eller annan del vinna behörigt afseende; oskrapag är ju nu mycket användbar och tillämpas con amore vid vissa embetsverk. 11:e frågan är besvarad i tidningens förra N:r. Måtte nu Direktionen hafva fått redigt för sig svaromålet på de afgilna frågorna, — nemligen de frågor, hvilka vi hafva ansett Direktionen hafva rättighet att framställa till besvarande, — och måtte Dir., som säger sig hylla den olugna beräkningena och pestertankene, nu med lugn eftertanke beräkna, att Lånekontoret är till för allmänheten och icke tvärtom. Wisby af Gotl. T:s byrån den och den Redaktionen.a Så ungefärligen skulle vi hafva besvarat en skrifvelse från Direktionen och yhemlighetsmakerieta hade icke vidare behöft uppehållas af en anonym osekundanto. Nu har väl, — förunderligt och sorgligt att omtala, — icke så skett; men deremot svamlara den anonyme ins. vid slutet af skrifvelsen och rider käpphäst på lösryckta citationer till den grad och med den Höfvertygelsens värmag. alt ins i ett P. S. anför ett uttryck, som vår hufvudredaktöra (beklagligtvis måste vi likväl upplysa ins. att vi hafva blott en redaktör) skulle vid ett kannstöperi tillsammans mned ins. haft, — pvet alltinge. — hvarigenom, då vi mycket väl ihågkomma tillfället, vi kommit till full vissbet om (för framtiden) hvem ins, är. Hade ins. genast anmodat oss om plats i vår tidning för sitt opus. så skulle vi mer än gerna uppfyllt en sådan begäran; men nu anse vi oss icke behöfva ingå på äfven ett sådant törsök af ovännena att anlita tidningen, helst vida vigtigare saker dessutom komma att hårdt medtaga utrymmet för en längre tid. nnin SAVANNER EE