Gotlands tidning – 21 februari 1862, sida 3

Jnsändt. Allrakåraste Lilldpytz! Det är hederligt af dig, att du will förjwara wår bibel oh wår tro på deg fullfoms ligt bokstafliga sanning. Men jag nödgad do medgifs wa, hwad de någre, fom sästat uppmärksamhet mid Din sista artikel i G. L:s n. T., påstå, att det språk du bes gagnar, alls icke är wärdigt och passande för den ädla sak, jör hwilken du kämpar. Det röjer hetsighet, arghet och swaghet samt brist på den sans, det lugn och den sjelibeherskning, som alltid bör utmärka en sannt kristlig tämpe. Du år ju till oh med owettig, utan befins ning att owett endast är och bewisar brist på wett. Ett sådant språk öfwertygar ej, utan wäcker endast löje på den oskickliga skriblerens bekostnad, han må ock förswara en god sak. Jag nåästan börjar frukta, att du, såsom de arge gycklare påstå, blifwit åsnebiten och således gripen af det slags rabies, fom stundom lär påkomma dessa els jest så beskedliga, froma och underdåniga kreatur, eller att Du, hwilket fan wara enahanda, blifwit biten af nås gon af dessa djeflaoch helwereszpredifanter, hwilka bragt mången swag ech enfaldig till dårhuset. Jag ber dig derföre på det ömmaste: laga få, att du, når du ffrifs wer något, slyrer ditt finne, din tunga och penna, få att jag, fom alltid förhvarat dig och dina wäderprofetior mot hånet och gycklet, ej må behöfwa, såsom nu skämmas för dig. Din trogna Brigitta Larifari.