Gotlands tidning – 24 januari 1862, sida 3

Frimureriet fan wäl medelst logens heliga murat flänga ljuset ute från fig, men det fan aldrig dermed flänga det inne hos fig — beter det i en längre uppsats, fom nyligen meds delats i både Aftonbladet och Dagfligt Allehanda med öfwerskrift: Åro frimurarne jordens salt och werldens ljus? Mot slutet af samma uppsats finner man en sammanfattning, få lydande: Frimureriet år såsom helhet betraktadt ett bedrägeri och maste förblifwa det, få länge det will gälla för en ins stitution, fom har betpdelse för menniskoslägtets förädling. Dess tillvaro med fin hemlighetofullhet, fina gradwis steende inwigningar och fina anspråk att ha ett närmare förhållande till Gud och sanning. än menskligheten och kristendomen, är till sitt wäsende en lögn, fom drager den förbannelsen med fig, att det ständigt måste frams bringa sken och bedrägeri för att gå de förwäntningar till mötes, hwilka det sjelf wäcker. J def korta historia af ett od) ett halft hundrade år har det derföre frams bragt först en förwånande mängd af rent af dikter oh påfund, dels till förherrligande af ordens fordna historia, dels såsom grundwal för fåjängliga och egennyttiga fpes kulationer, samt derpå inbördes stridigheter till bedräges riernas afstöjande. Genom brist på en naturlig uppgift, har detta sällskap, som will gälla för ett ljus i mörkret, än spridt den plattaste upplysning och den fattigaste mos ral, än werkat för den dunklaste obskuratism, likasom det ännu på sednare tider frammanar från osta eljest heders liga mån en mängd förblommerade och mystiska yttrans den för att dölja för fig sjelf och bröderna, att deras tems peltjenst är en sjelfdyrkan. På ve tider, då logerna woro som mest berättigade, drefwo de en naturalistisk och humanistisk kultus; men till och med då war det upps styltade talet i logen om Gud, dygd och humanitet blott ett matt och swagt eko af den djerfwa och manliga fams pen utanför logen, der den egentliga ords och wapenfejs den mot fördom för frihet föreföll. Då Danska Konvers fationalerifonets frimurare menar, att frimureriets bhiftos ria är menskligheteno förädlings historia, fördrista wi of att säga: icke en enda stor, fann och upplyftande tanke är född i frimureriet; allt är eko eller ett långods från mensklighetens tif utanför logen; icke en enda ftor inftis tution har utgått från den skrytsamma frimurarcorden.) — Dem, som känna böjelse att snärja in fig i frimus reriets garn, uppmane wi att taga del af ifrågawarande uppsats, gagnelig fom kylande medel. ) Härmed förnekas icke, att frimureriet på fina tider och ställen fan ha medwerkat till att nedbryta ståndsskilnaderna, gjort godt mot fattiga eller lemnat fremlingen ett gästfritt understöd. Men dvlika förtjenster krympa i Hop til ett intet mot dess anfpråf och misswisningar, och äro ingalunda ett bewis för rigtigbeten af sållskapets form; ty utan fina edet och hemligbetotullhet tunde det utan tmifiwel ha werkat långt mera, isynnerhet långt mindre i fåwitsko. s— mRNA EE E —