Gotlands tidning – 10 januari 1862, sida 2

manhölls kring hennes smala lif of en mångfärgad fil: keosnodd med tofsar. På det bruna, benade håret fmila: de en swart spetessöja, som, knuten en marmotte under hakan, injattade ansigtets oval, ur hwilket ett par lifliga ögon lyste helt hjertligt och förlänade åt de starkt uts präglade dragen en mildhet och ett saktmod, som kommo dem att synas nästan behagliga. Jag förutskickar denna beskrifning på min fåra mammas yttre, emedan minnet af denna stilla qväll, fom nu ligger redan många år bat om mig, tillifa innefluter för mig det sista minnet af den fort derefter hädangångna. 7Sag mar få gammal fom du, kära Marta, då jag med mina föräldrar och en syster, två år yngre än jag, företog en resa till Jtalien. Den tiden funnos inga jernwägar; wi reste, fyra personer i twå kalescher, föres spända med twå hästar hwarje. På sadelhästen lät en i brekigt livike klädd postiljon fin riska luftigt smälla. Framför wagnarne red en likaledes rikt med guldgaloner smockad kurir, hwilken i likhet med markisen Carabas kurir, katten i stöflor, öfwerallt anstaltade om ett dukadt bord för de hungriga, efterkommande resande, besörjde nattlogis och betalade utgifterna. Resan liknade en flyg: genom ett föernad land, och lätt skulle wi hafwa trott of författa i en sagowerld, om ej tiggare i trasor samt fris kande och smEutsiga barn jörlänat en jordisk werklighet åt det ideella lif, fom log emot of. Wi unga flickot, min syster och jag, fästade dot intet affeende wid dessa fpecias liteter och, öfwerlemnande hwarje materiell omsorg för wåra fmå perjoner åt wår skickliga kammarjnngfru och den hederliga kammartjenaren, fröjdade wi oss ostörda åt det brokiga lifwet i södern och njöto i fulla drag af Det eleganta sällskakolijvet, fom erbjöds of i Italiens huiz wudstäder, utan att, fom fig bort, mycket sysselsätta of