Gotlands tidning – 10 januari 1862, sida 2

med de konstskatter, fom winkade oss ur en klassisk forntid. Det war wäl ej att förundra sig öfwer att personer, jom uppträdde med så mycken lyr, som wi då, ej kunde blifwa obemärkte, och att wi snart sågo oss omringade af allt hwad det rörliga werldolifwet i Jtaliens mest betys dande städer hade att bjuda äfwen de öjfwermodigaste ans språk. Fest flöt fig till fest och isynnerhet i Florens bils dade fig en sällskapekrete, till hwars medelpunkt wi swenska flickot blejwo utwalda. Till de fremlingar, som wäckte särdeles uppseende i Florens, hörde också en ung, wacker karl, baron A—d, fom redan wistars der twenne wintrar, och utwecklade en nästan furstlig ståt. Han hade inredt sin bostad, som war belägen i den elegantaste delen af staden, på det dyrbaraste och smaffullaste, och låtit bygga ett stall, i bwilket fer engelska fullblodshästar fodrades ur krubbor af karrarisk marmor. Dagligen fick man se honom på något af dessa ståtliga djur piaffera af och an på stadens gator och de gröna caccinerna, fom bildade det förnäma sällskapets hufwudpromenad. Han ansågs för öfwerdådig och förwägen, då han ej lät hejda fig af något binder på fin wäg. Äfwen såg man honom aldrig hämma fin oförwägne springares wildaste lopp. Förgåfa wes hotade honom de förnuftige med en hastig död för hans uraktlåtande af hwarje försigtighet. Han skrattade åt dem, menande att oudt krut förgås ej få lätt), oh gnolande för fig sjelf den wiostump, fom min mor brus fade sjunga, fär han det gå ännu wildare till, ingående fabelaftiga mad, fom han wanligtwid wann på det meft lviande fått. På köpet gaf han superba middagar och kom hela werlden att tala om sig genom sin furstliga ) e hålla ossttill ordspräket, sådant det finnes i wått språr allmänt antaget, ehutu det, härstammande från tystan, borde heta: Ogrås förgäs ef få lätt.