Gotlands tidning – 29 november 1861, sida 2

gen för uthalningar af fartyg wid tillsegelsgående. fe JuJj3 — WIH W W: Ör us W. heuurg — Af planen synes att Wisby södra strandbugt med Högklint skyddar inre hamnen för sjögång från detta håll, ända till SW. t. W. I W., och att wågbryta ren afwärjer sjögången från motsatta sidan till och med W. t. N. W. J närheten af det förstnämda compafs strecket, såsom äfwen synes, will man föreslå läget för den dyrbara pieren eller nya wågbrytaren, såsom wi anse att den rätteligen bör benämnas, och af den på Hamnbyggz nadokontoret tillgängliga kartan, hwarpå den lilla måga brytaren finnes utsatt, erfares, att glacis skulle bildad ens daft på den sydwestra eller mot den sidan fom ligger landlångs, hwaremot den andra sidan eller den, der brottsjöar och is komma att wåldsammast anfalla, icke skall hafwa någon glacis; således skulle den nya, i mots satt förhållande med den nu snart fullbordade gamla wågbrytaren, hafwa sin glacis inåt stranden i stället för emot hafwet. När man nu aktgifwer på de fiwåra brottas sjöar fom anfalla den sednare, och huru nödwändig den glacis är, hwilken der bryter och småningom borttager sjöns kraft, få fan man lått inse, huru förfärliga och målds samma bränningar skola uppkomma, då hafwet ohejdadt får anfalla den nu föreslagna piecrens oskyddade twärdjupa sida, bestående af några sänkta träkistor med en swår öfs werbyggnad ar sten. Med erfarenhet utaf de många ha vetierna på den gamla wågbrytaren, under den tid af tjugu år fom arbetet på densamma fortgått, borde man icke wara nog lättsinnig att wåga ett nytt experiment, fom skulle kunna bereda Visby stad oerfåttliga förluster och blifwa för hamnen af oberäknelig skada; ty högst sannolikt är det, att den föreslagna nya wågbrytaren lika litet kommer att ega bestånd, fom den gamla kunde stå emot hafwets wåldsamhet, sådan den beräknades af afl. Öfwersten v. Sydow. Wi wilja derföra gerna tro, att Hamnbyggnadd-Direktionen betänker fig noga, innan den genom några penndrag, och utan att ega några tvinz gande skäl dertill, kastar på fladen ett arbete, fom ide allenast är högst dyrbart, äfwentyrligt och onödigt, utan äfwen fan blinva ruinerande och hafwa för stadens framsa tid de olyckligaste följder. Detia om den nya wågbrytaren i affeende på hwad den fan wara skadlig för inre ham2 nen; härefter återstår att wisa, att densamma icke medför den nytta, fom man will påstå, om wi äfwen skulle antaga att den wore behöflig, hwilket wi dock ar de sednaste daz garnes häftiga stormar ytterligare fått anledning att bes strida. Wi måste dock uppskjuta med denna del af vippa fatfen till nästa N:r; anhållande emellertid att de af mwåa ra läsare, fom intressera fig för denna wigtiga fråga. benäget wille taga i öfwerwägande det mi nu anfört, och med ledning af planen göra fig hemmastadde med behöfa ligheten af den nya dyrbara wågbrytaren, eller huruwida den helt och hållet fan undwaras. (Fortsättning)