Gotlands tidning – 29 november 1861, sida 2

dra motiver söka i nådewäg förmildring uti en dom, den man dock måste tillerkänna rättwifa, få länge ice Kongl. Maj:t deruti gjort någon förändring; men ett fådant petitionerande bör icke få förekomma förrän K. M:t flutz ligen afgjort målet. Twertom anfe wi det mycket lans derwärdi, att på något sätt fynnerligaft inom detta fame hälle, wilja genom opinionsyttringar ingripa uti detta måls lagliga utgång, hwarföre wi också med uppmåres samhet ämna följa de åtgöranden, fom härutinnan funna komma till wår kunskap och skole wi förskaffa of del af den skrifwelse fom möjligtwis i ofwanberörde afseende härifrån emanerar, för att låta allmänheten bedömma wissa samhällsmedlemmars fått att betrakta kommunens billigaste fordringar på rättwisa oh upprättelse. — Postkommunikationen häremellan och hui wudsladen upphörde förliden Söndag, då (Franzön afs aict för sista gången i år med post till Stockholm. I Tiodags kl. 2 e. m. ankom Polbem, emot mångas förs modan i anscende till den swåra fyrliga storm fom blå: ste natten förut och äfwen då fortfor, famt medförde norra och södra posterna. Att den nu få lyckligt mwerks ställda första postresan war äfwentyrlig, swår och mödos sam, hade man tillfälle att öfwertyga sig om, dels wid betraktandet af hafwets wåldsamhet emot det lilla nätta fartyget, Då det i wackra och behagliga rörelser, fom uts wisade fartygets goda egenskaper såsom sjöbåt, banade fig wäg igenom de upprörda wågorna, hwarwid det yrande skummet kastades högt upp mot masterna, och dels af tillftåndet ombord, då fartyget inkom i hamnen, derwid befälhafware och besättning, bokstafligen genomwåta från topp till tå, framställde den lifliga anblicken af oförferäcs ta, raska och muntra sjöbussar, egenskaper fom man alls tid gerna will finna hos en werklig sjöman. J det wi tillönska Polhem, def oförtrutna befälhafware och raska besättning den bästa framgång i det nyss började minterz arbetet, tro wi of funna uttala den förhoppningen, att winterns swårigheter icke skola menligt inwerka på wår poft:kommunifation med moderlandet, i andra fall än då oöfwerwinneliga hinder möta. — Strandningar. Natten emellan d. 21 oh 22 d:s strandade wid Faludden i Oja, engelska ångffeps pet Öebe om 1600 tons, fördt ar Capt. W. Mejer, kommande från Kronstadt och destineradt till Hull med last af talg, hampa, linfrö och ull samt 7 pafagerare. Fartyget är fullt af watten och tros blifva wrak; men inventarierna och lasten, hwaraf en del kastades öfwerbord, torde i mer eller mindre skadat skick kunna bärgas. Slupen Rosalie från Carlohamn, Capt. C. H. Zechow, inkom för åtta dagar sedan barlastad och ankrade under Kronholm wid Westergarn samt qwarlåg för motwind till natten emellan d. 25 och 26 d:s då stormen dref fartyget på strand, der det nu ligger såsom wrak. Bes sättningen blef med största lifåfara räddad, men def fas fer och inventarierna hafwa ännu ide kunnat bärgad. — Längs stränderna af Tofta och Westergarn har hittats ilandslagna plankor, hwilka igenkänts såsom tillhörande Skeppet Eos, Capt. Beijerlieb, däckolast. — Wid Es sta strand hafwa fragmenter af skeppdinventarier ilands flutit. — Ett oskick, som besynnerligt nog fått i flera dagar opåtaldt ega rum, är stenhuggeriet wid Donners plats, der stadens polis och wederbörande myndigheter icke allenast tillåtit att stora stenblock blifwit wräkta utibhalrz ma gatan, utan äfwen att desamma fått apteras till trapp: stenar, hwarwid större och mindre stenflisor blifwit fluns gade widt ikring, till största fara och olägenhet för förbi gående. Man har dag efter dag åsett detta sjeljswäld och wäntat att polijen skulle göra sin skyldighet och för: bjuda tilltaget; men antingen sofwer eller blunder den. Till Rådman i rotan ställa wi derföre på mångas bee gäran den uppmaning, att benäget göra sig det lilla 02 maket af en wandring ner till platsen, då han säkerligen skall finna art klagomålen äro högst befogade; men om tiden icke skulle medgifwa honom detta besöt förrän I af: ton, anse wi of böra meddela en warning att ide gå utan lykta, emedan wi eljest möjligtvis skulle blifva en ofrivillig orsak till, att hr Rådmannen tumlade omkull ibland stenblocken. — TE