Gotlands tidning – 17 oktober 1861, sida 2

Fattigwården. (fortsåttning) 6) Uttagning af penningar eller waror, hwar: till Höra tillfälliga understöd ur fattigkassan. Defa sätt för fattigförföjning äro ganska wanliga, särdeles för personer, fom anses kunna fjelswa försörja fig med blott något större eller mindre tillskott af fattigs medel, eller och sådane, fom genom tillfälliga olyckor blott för den gången behöfwa understöd. Följderna af detta förfaringssätt tyckas wisserligen wara allmänt insedda men derjemte beklagade såsom ett oundwikligt ondt. Stäns digt ökade och alltmera pockande anspråk, allt större tillopp af dem som anse sig wara berättigade till understöd. — dertill uppmuntrade genom den erfarenheten, att icke de mest behöfwande, utan de, hwilka högljudast funna frams föra fina behof, erhålla mest, — allt detta skall nödmåns digt uppkomma genom penningars eller warors utdels ning. Ju rikligare derjemte understödet tilltages, desto flere komma att begära det, hwaraf måste uppstå ett bes kommersamt ökande af de fattiges antal. Dessutom kan icke förhindras att ett kringstrykande tiggeri, så inom som utom kommunen likwist bedrifwes, under klagan öfwer fattigdirektionens njugghet och otillräckligheten af Det ers hållna understödet. Vägg härtill omöjligheten för fattig direktionen att i enskilda fall afgöra, hwarest werkligt behof förefinnes eller icke och den deraf uppkommande olås genheten, att, i fruktan för att afflå en på werklig nöd grundad begäran om understöd, nödgad genom otidigt bes wiljande deraf gifwa mången gång belöning åt odugliga ligheten och den briftande ordentligheten, och fådane äro följderna, såsom de oc öfwerallt wisja fig. — Alltså fys nes det klart, att hela detta system är uppfördt på grunds falsk botten. Det jalska i grundsatsen är just hwad ni ans förde i fråga om fattighusen, bristande personligt förhåle lande emellan försörjn ingsgifware och försörjningstagare och deraf kommande fullkomlig brist på werklig barms hertighet. c) Understöd, förmedladt genom arbete. Detta sått för de jattiges understöd intager ett wida högre rum, än de i de tvenne föregående punkterna af: handlade, jåtillwida att man här will bewara den fattis gee känsla af sitt menniskowärde, genom det tillfälle man gijwer honom att ärligt förtjena sitt bröd. För öfrigt beredes dessa arbetotilljällen på olika fått. Antingen äro ordentliga arbetshus inrättade, der den fattige, mot det arbete han förmår utgöra erhåller sitt nödtorftiga uppe hälle, eller utlemnas till den fattige wissa råämnen att förarbeta eller annat lämpligt arbete, för hwilker wiss lön i förhållande till produktionen utbetalas. Detta sednare tillhör egentligen ide wården Om redan warande fattige, utan fastmera till de åtgärder, fom äro ogusde att föres komma fattigdom och är såsom sådant förträffligt, emes dan tillfälle till någon förtjenst lemnas wid sådane tider då annat arbete tryter. — Hwad åter widkommer ars betshusen, få äro de wisserligen att räkna till förförje ningomedel för redan warande fattige, men äro dock föres nade med stora olägenheter. Då den fattige här i mer eller mindre män erhåller mer än han werkligen förtjes nar, i det att han har att påräkna full försörjning, utan affeende derpå om arbetoprodukten förslår att betäcka fofts naden derför, få äro dessa inrättningar i sjeljwa werket barmhertighetoanstalter och lida af det grundsel, fom mid låder alla hittills behandlade sätt för de fattiges wård.