Gotlands tidning – 22 augusti 1861, sida 3

anlita utanläsningstwånget, eler att utanlåäsningen ännu hos en eller annan äldre eller yngre åhörare fan göra religionskunskapen till en död bokstaf. Wi wåge icke en gång afgöra, huruwida icke wid sjeliwa Elementareläros werket i Wisby ordagrann utanläsning ännu bedrifwes icke blott af katekesen, utan äfwen af Norbecks dogmatiska lärobok och af Augsburgiska bekännelsen. Wi hafwa hört någonting sådant, icke blott af äldre ynglingar wid läros werket, utan äfven af personer, fom borde få antagas wara tillräckligt bekanta med samtlige nyssnämnda böcker, och hwilka förklarat sig hafwa wid lärowerkets offentliga eramina, den sednaste icke undantagen, trott sig finna detta jörhållande konstateradt. Der Domkapitlet förmenar att en Förklarings ans tagande icke kan annat betyda, än def begagnande till handledning svnes det högwördiga Domkapitlet förbise, att här är fråga särskildt om handledning wid den första och allmänna religionsunderwisningen, och att Luthers större katekes både kan betraktas såsom en förflaring eller utweckling af den mindre, och jemwäl blifwit ans tagen utan att wid nämnde underwisning begagnad. Der Domkapitlet förmodar, att Rikets Ständers anhållan om en för det af Rikets Ständer uttalade syfte tjenlig fas lekesförklaring, ie nu behöfwer till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda, der warsne wi ytterligare den kyrkliga konservatism, fom har få swårt att förlika fig med nås gonting nytt. Wi anse med ett ord Wisby Domfkapits tels ofwan intagna utlådande ådagalägga en ofördraga samhet och en ultrakonservatism, fom illa flå tillsammans med tidens anspråk på en friare anda äfwen i kyrklig och religiös lagstitning. Den mästrande, man kunde säga ironiska tonen i detta utlåtande, will i wårt tycke icke heller anstå hwarken ett Domkapitel eller någon annan embetsmyndighet, der fråga år om en af Rikets Ständer gjord anhållan, den Konungen ansett böra till en frams ställning å fin sida föranleda.