welse angifwer meningen med detta stadgande wara att Förklaringen icke bör till utanläsning begagnas, så finner Domkapitlet deri ett nytt skål för sitt underdåniga af styrkande. DOwilkorlig utanläsning af denna Förklaring är icke påbjuden, och behöfwer således icke af denna anledning förbjudas, och denna förklarings anwändande fom egentlig lärobok innebär icke, att den skall läsas utantill. De grofwa missbruken wid denna utanläsning behöfwa icke uppbäfwa det goda bruket deraf. Och den förmodan att, om utanläoning blefwe aflyst efter förknappad, derigenom skulle förebyggas lärares och uppfostrares ojörständ att ens sidigt och utan fruktj bedrifwa Cbriftendomdunderwisnins gen, är ingalunda tillförlitlig. Deremot är högeligen att befara, att den fasta och bestämda, moget och wäl öfver: wägda handledning, fom Förklaringen gifwer, skall, om den icke är i minnet fästad, undanträngas och fördunklas af olämpliga och wanställande uttryck för heliga och wigtiga ting, af skefwa och orediga föreställningar, ytliga och swäfwande uttydningar. Den pröfwade och goedkända Förklaringen kan wisserligen i minnet blifwa en död bokstaf. Men der denna under lifwets frestelser och strider, om icke redan wid den första uppfostran, wäckes till lif, skall den utan twifwel wara en säkrare ledning, ett tryggare stöd, än de förwirrade eller haljklara föreställningar fom, altför ofta under lika tanklöshet, fylla def plats. Att förbjuda en utanläsning, fom under en förständig och samwetsgrann lärares handledning nästan gifwer fig sjelf, men fåsom ordagrannt urprepande af lärobokens innehåll aldrig kunnat eller bort fordras, bör enligt Domkapitlets underdåniga förmenande icke lämpligen ske annorlunda än att, såsom för närwarande är fallet, en Erinran wid läs robokens början fäster föräldrars och lärares uppmärkfams bet på det skadliga bruket af en tanklös minnes,öfning. Hwad slutligen angår Rikets Ständers underdåniga anhållan, att E. K. Maj:t täcktes widtaga lämpliga åts gärder för erhållande af en för det af R. Stånder uttas lade syfte tjenlig katekesförklaring, få förmodar Domfas pitlet, med kännedom om hwad i detta afseende redan bliiwit widgjordt, och då Domkapitlet i afseende på en sådan katekesförklaring hufwudsakligen instämmer i det af Presteståndet wid sistförflutna rikodag afgifna underdås niga utlåtande i denna fråga, att den icke nu behöfwer till någon E. K. Maj:ts åtgärd föranleda. Med djupaste etc. etce. Wisby Domkapitel Jan. 1861.