2 Wisby Domkapitels Utlåtande rörande Ka: tefeg-lägningen. Nedanskrifne Underd. Utlåtandes likhet med Driginalet, intygar Ex officio: H. P. Gustafson. Stormåäktigste Allernådigaste Konung! Till åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning får Domkapitlet öfwer Riketo senast församlade Ståns ders, hos E. K. M. gjorda underdaniga framställning bes träffande den i rikets samtliga skolor samt wid Nattwardåz ungdomens handledning öfliga Katekeoläsningen, afgifwa följande underdåniga utlåtande: Rikets Ständers ifrågawarande underdåniga framftälls ning innefattar först en anhållan, att E. K. Maj:t tät: tes såsom rättesnöre för Christendomsunderwisningen, fås wål wid rikets samtliga skolor fom wid Nattwardsungs domens handledning, stadga, att Luthers lilla katekes skall utgöra grunden för Christendomsunderwisningen och bör läras utantill, dot att utanläsning ej ålägges lärjungars ne, innan de genom föregående muntlig underwisning förs mått att någorlunda redigt uppfatta innehållet. Det stadgande, hwarom Rikets Ständer här i under dånighet anhålla, att Luthers lilla katekes skall utgöra grunden för Christendomeunderwisningen och bör läras utantill, torde funna anses såsom öfwerflödigt, då det af ålder wa rit i Swenska kyrkan iarttaget och ännu iakttages. Domkapitlet behöfwer i afjseende härpå endast åberopa kap. 2 8 10 i gällande Kyrkolag, fom hufwudsakligen redan innehåller bwad Riksens Ständer i ofwan anförda ord bes gåra, hwarjemte Domkapitlet får hänwisa till det förhålls ande, att inga andra kateketiska läroböcker warit inom Swenska Kyrkan till begagnande påbjudna, än sådana som utgått som Förklaring öfwer Luthers lilla katekes. Och lärer wäl Kongl. Cirkulärbrefwet af den 21 Juni 1810, hwarigenom sastställes, att Erkebiskopen D:r Lind: bloms Förklaring öfwer D:r Luthers lilla katekes må till allmänt bruk fåfom egentlig lärobok såwäl wid skolorna fom i församlingarna antagas och nyttjas, ingalunda fun na eller böra få tydas, fom hade derigenom Luthers Lilla katekes upphört, att utgöra grunden för Chriftendomåuns berwioningen. Hwad Riksens Ständer widare anföra, att utanläsning ej må åläggas lärjungarne, innan de genom föregående muntlig underwisning förmått att någorlunda redigt uppfatta innehållet, torde redan wara klart och bestämdt föreskrifwet, icke allenast i ofwan åberopade T. ar kyrkolagen, då den stadgar att ÅUttydningen (d. w. s. Luthers lilla katekes) ffal åhörarena få förehållen blijwa, att de icke allenast lära den utantill, utan ock med sine egne enfaldige ord att säga, huru de förstå def rätta mes ning, och weta att lämpa fig densamma till lärdom, tröst och förmaning, utan oc i den Erinran till stollärare, fom finnes intagen framför Lindblomska katekesen, äfvens fom den otwifwelaktigt innebäres i de föreskrifter rörans de Christendomsunderwisningen och underwisningen i alls mänhet, fom i de nådiga stadgarna för Folklunderwisnins gen och för Elementarlärowerken äro gifna. i Till den anhållan, Riksens Ständer widare framställa, att C. K. Maj:t må täckas stadga, att den Förklaring öfwer Lutders lila katekes, fom är eller warder antagen, bör begagnas såsom handledning wid religionsundermisningen, får Domkapitlet ånden i underdånighet afsiyrka nådigt bifall. Om detta stadgande tages i sin allmänna mening, få torde det wara öfwerflödigt, enär en Förklarings antas gande ide fan annat betyda än dess begagnande till hands ledning. Hwad rörande såwäl Swebiliti som Lindbloms förklaringar blifwit stadgadt, att de skola läsas och brukas af åhörare i alla församlingar Öfwer hela riket , — wid lärowerket i allmänhet brukas och nyttjag7, — till al: mänt bruk såsom egentlig lärobok såwäl wid stolorne som i församlingarne, antagas och nyttjas, innebär samma AADAAnNLHpen ds Rifs Standers underdåniaa skrif.