Gotlands tidning – 8 augusti 1861, sida 2

wit begrafne, och woro derjöre ide delaktige af de fjälas mässor, hwilka Medeltidens Andlige höllo för dem fom bwis lade i och omkring helgedomarna. Jfall sägnen och frös nikan hafwa rätt i fin uppgift, att den fiendtlige Scegers winnaren, och icke de slagnes efterlefwande, låtit resa detta minnes-forå; fan det wisserligen synas anmärkningswärdt, att ar äregirighet och winningslystnad först tillskynda mens niskor en plötslig och blodig död, och sedan hedra deras stoft och ömma för deras själars wäl. Men wår gamla Rimkrönika berättar något dylikt wid skildringen af Torkel Knutssons död (år 1306): de fom ledde honom ut och höggo honom hufwudet af, läto nemligen på hans graf uppresa ett tjäll med ett altare och ett fors, hwarest dags liga mässor höllos för hans själ. — På bögsta kullen i den s. k. Korsbetningen, bland mindre kullar, som kanske betyda utplånade grafhögar, 460 steg i öster från tornet Eefar å stadsmuren, och 120 steg i nordost från den (år 1830) anlagda Nya Begrafs ningsplatsen, flår det wackra, minneserikfa Korset. Det är af gotländsk kalksten, 4 alnar 20 tum högt; stammen är under ringen (törnekronan) 181 tum Bred, och nedtill 83 tum, upptill 7 tum tjock. Innanför rins gen, hwars twärlinie är 1 aln 13 tum, smalnar korsets stam och def utom ringen skjutande spets är upptill ins rundad, och det lika smala twärstockets afflagne båda fpets far hafwa troligen haft samma form, På westra sidan står på sjelfwa ringen med munkstil inristadt: ÅJuno: dni: m:cCC:LXI: fetia: III: post: jacobi: och på östra sidan: ante : portas: wisby: i: malib danov : ceciderwt: gut: och högst på midtelstammen: : ensts samt derunder på twärstycket: h: septi: or:yn e: Det är fullständigt utskrifnwet: Anno Domini NCCCLXI feria tertia post Jacobi ante portas Wisby in manibus Danorum ceciderunt Gutenses, Hic Sepulti. Orate pro eis. Och i öfwersättning: År 1361 d. 27 Juli föllo framför Wiobye portar Gutarne i Danskarnes händer. De äro här begrafne. Bedjen för dem. På westra sidan är å midtelkorset bilden af den ords fäfte inriftad, och högst upptill i ringen deromkring är en fembladig ros uthuggen. Genom M. S. v. Hohenhaujars till alla Visby monumenter sträckta omwårdnad blef korsets omgifning uppstädad och sexton löfträd planterade deromkring. Den korta inskriften på detta minnes-kors innesluter ett stort kapitel af Gotlands historia: en betydlig del af den stolta, wapenrustade hansestadens lilla Jliad står tects nad der i mossbelupna drag. Det år hågkomsten af Liss by olycksdigraste dag, då dess tempel sköflades och brändes, och nästan hela staden wardt förstörd och def wälde fras kadt i fina grundwalar. Stora werldohändelser och följs derna af nya Handeldawågar fullbordade sedan i nåftföls jande århundraden på fredligt wis hwad Kung Waldemar Atterdag med eld och swärd hade påbegynt, och från fin höga plats bland Europas hufwudstäder sjönk Wisby jmås ningom ned och blef ruinernas stad. Såsom ett tillägg och en förklaring till en stor del af den redan lemnade skildringen af Wisby förstörda monus menter torde en skildring af händelserna år 1361, och ett genljud af de många sagor, hwa rmed dessa händelser äro utsmyckade, här wara på sin plats. På den tid, då Konung Magnus Erirksjon regeradeli Swerige (13 19 — 1363), war Wisby ännu en sjelfständig hansestad, med egen styrelje och egna lagar, och stod då på höjden af sin storbet, såsom upplagsplatsen för hanfes städernas Ofterfjörhandel och en af de yppersta Hhandelds orter i Europa: allmogen på Gotland deremot war ffatts skoldig under Swea-fommaen. Kung Magnus låg, fom bekant är, i delo med både fin äldste fon och med sitt Råd, och utländske afundsmän underblåste twedrägten. Sås fom den swage Kung Magni bundsförwandt emot de upps roriska herrarna, bröt den roflystne och djerjwe danske Konungen Waldemar d. 3:e in i Skåne, hwilken prowins jemte Halland och Blekinge, år 1360 afträddes tid Dans mark, emot löfte om biftånd mot swenska Rådet. På samma tid, fom ryktet härom fpridde den ytterfta förbitts ring bland folket mot Konung Magnus — man fattade bonom ÅSmek, unge och gamla spottade åt och sjöngo smädewisor om honom — blef Oland af Waldemar härjadt, Gotland efter 3:ne af landtfolket och VWWisbysboarne förlorade träffningar intaget, och Wioby i grund sköfladt. Om anledning til Kuna Waldemars anfall mot Bots land äro många, mycket olika meningar. Det troligaste torde wara, att han, fom stråfwade att krossa Hanfesförs bundets makt, wille bemäktiga fig Wisby rikedomar, och draga dess handel till det nu uppblomstrande Köpenhamn. Några berätta, att Kung Magnus, som förgäfwes hade anlitat den rika fladen om en penningförsträckning, och försökt lägga större utskylder på landtjolket, t fin förs bittring gifwit Kung Waldemar lof och uppmaning att intaga och plundra ön. Såsom wederläggande denna mes ning, åberopas 2:ne skrifweljer från Kon. Magnus (den ena från Hapsal, skrifwen Lördagen före 1:a Söndagen i Fastan år 1361, den andra från Stockholm Lördagen före Kristi Himmelsförsdagd samma år) fällda tifl Iaras