Gotlands tidning – 1 augusti 1861, sida 3

Så tillåt mig åtminstone taga afsked af honom, ros pade Donna Timene, fådant medgifwer man ju hwarje förbrytare. YNiwen er må detta ite förwägras, fade domaren, om Diktatorns af Mexico brorsdotter ej håller för föymjz ligt att inträda i cellen till en röfware och bandit. Men hon twekade ide, ty hon älskade honom; dock älskade hon honom ide få fom manliga qwinnor älska, utan hon älskade honom fom en spaniorska. När man derz före morgonen efter detta besök i fängelset, inträdde i den fångnes cell, för att förkunna honom, det hans dödsdom wore fälld, fann man ej mer någon lefwande, utan ett lik. Don Gonzalez hade tagit förgift, fom hand älskarinna hade lemnat honom, på det han ej ffulle utsättas för det skymfliga i en offentlig afrättning. Nu först, då han erfor detta flut, tillstod Don Cäsar allt och bandets medlemmar blefwo till största delen ers tappade och fångna, utan att man likwäl kunde återbes komma allt guld och alla juveler fom de Hade röfwat. De blefwo allesamman straffade. — Redan långt förut has de den käcke Alphonso blifwit befriad ur sitt fändelje och förklarad oskyldig. Sennor Laroir fyndade fig att ges nom rika skänker godtgöra fin orättwisa, oh Santa Ans na gjorde ännu mera, ty han utnämnde den raske yngs lingen till sin hojsnickare hwilken syssla han innehade ända tills Diktatorn störtades. Donna imene åter skänkte Alphonsono fästmö en stor del af sina smycken, hwilka hon ej mera behöfde, emedan hon straxt derpå gick i El02 ster. Slut.