Gotlands tidning – 1 augusti 1861, sida 2

obcwäpning, till deff den undersökning, fom jag ämnar före taga med hwarenda man, är slutad. Allt måste förblifwa i det tillstånd, i hwilket det för närwarande befinnes, anz nars är hela min visitation förgäftved. Afwen detta skall fee, genmälde Diktatorn häftigt. Jag skall sjelf föra befallningen till kasernen, ty jag skall åtfölja er, för att wara närwarande wid undersökningen. Men Guds död, tag er i akt, om detta förwånande steg tages förgäfwes! Sud fall låta oss finna den ffyldige fade nu Padren, fom hittills hela tiden hört på stillatigande. Men tik: fom det är wår pligt, att anstränga alla wåra förftåndd krafter för att lägga förbrytelsen i dagen, så är det också er pligt, Herr Diktator, att bruka er makt till att skipa vättvija. Det gard alltså befallning att låta en stor täckt wagn föra fram i hwilken genast hela sällskapet tog plats. Dikz tatorn undanbad fig någon effort eller swit, ty denna gång wille han öfwerraska soldaterne och officerarne i kasernen. Wagnen höll först wid kriminaljängeljet och aeheimefecres teraren erhöll deri en serskild kammare. Derefter gick det i galopp fram till den stora ryttarkasernen så att de, som gingo på ga tan, ej wisste hwad de skulle tänka om saken; Wagnen körde in på gården och höll framför portalen. Förundrad skyldrade posten, då han igenkände Dittatorn men denne lät, såsnart han tillika med dfwerdomaren flis git ur wagnen (Padren och kammarjungfrun måste qwarz blifwa deri,) ögonblickligen flå allarm, få att hela rege mentet måste träda ut på gården. För officeraren och soldater war det fom hade blixten slagit ned ibland dem, få slagne af förwåning woro de öfwer detta Diktatorns 0: förmodade uppträdande; likwäl lydde alla mekaniskt, utan att tillåta fig att med ett enda ord uttrycka fin förundran.