Gotlands tidning – 25 juli 1861, sida 2

plötsligt for en mörk skugga öfwer hans sköna ansigte och en stor ängslan tycktes fatta honom. En fak har ni likwäl ej lemnat mig upplysning om, Don Cäsar, fade han; 7försökte ni ej, hwad jag likväl uppdrog er, att wältra misstanken för förräderiet på den unge tjenaren hos Sennor Laroir, den unge mannen, hwars namn är Alphonso? Wi hade likwäl aftalat nos ga derom förut. Åfwen detta, liksom allt det öfriga, har fullkomligt lockats mig, swarade Don Cäsar, och jag slår wad att Sennor Laroir swär wid allt hwad heligt är att ingen annan än hand förra husfnickare har yppat för banditera na denna få utomordentligt klokt anlagda plan. Jag uppoffrade för detta ändamål tjugu fullwigtiga guldflyca fen, men aflägsnade också derwid hwarje möjlighet att misstanken för förräderiet fan falla på någon annan. Alltså må ni wara fullkomligt säker, Don Gonzalez, ty den unge Alphonso må swärja hundrade gånger på att alls icke hafwa känt banditchefen, de tjugu guldstyckena tala emot honom, då ingen förnuftig mennista tan förs moda, att en röfware offrar få mycket guld för rakt ins genting annat, än att skaffa en oskyldig till schawotten. Först nu förswunno molnen från geheimefekreteras rens ansigte och det förra triumferande leendet återwände fördubbladt och tredubbladt. Till huru mycket stiger den summa fom wi skola komma att dela ?7 utropade han jublande. CEiter mitt öfwerslag aflraminst till twå hundratusen goda piastrar, swarade Don Cäsar, och derwid äro dias manterna och dyrbarheterna ganska lågt beräknade. Dock. om några ögonblick skola wi närmare erfara detta, då wi skrida till deln ing. Triumf utropade Don Gonzalez återigen jublande