Gotlands tidning – 25 juli 1861, sida 2

Den egendomliga likfärden. Berättelse efter en sann händelse. (Öswersatt för Gotlands Tidn.) (Se G. T. N:is 22, 23, 25, 27, 28.) Theodosio lade sig ögonblickligen deri, och det lyckades för hans maktbud, att om ej strart lugna flickan, åt: minstone för ögonblicket bringa henne till tystnad. Ar: wen förstod han att intala Alphonso mod. Din offuld, fade han till honom, frall komma i dagen, få wisst tom det gifwes en allseende Gud i himmelen. Öfwerlemna dig derföre tåligt åt fångenskapen och lita på mig; ty liksom jag redan nu är öfwertygad om din oskuld, så skall jag äfwen sörja derför, att Öfwerdomaren i Mes rico, fom wäl är en sträng, men tillika en oböjligt rätte wis man, likaledes blir öfwertygad derom. Sålunda anträddes nu återresan till Mexico, men naturligtwis ej i samma ordning som bortresan, ty icke nog med att Hr Laroir föredragit att fara förut med postwagnen, hwars tak äfwen herbergerade den fångne Alphonso, utan det felades också hufwudsaken uti tåget, likkistan med liket, i det man hade jordat det sisinämnde, under öfliga ceremonier, på kyrkogården i närmaste byn, emedan Hr Laroir numera ingalunda begärde att föra det till Frankrike. Högsta ledningen af tåget öfwertogs nu af Padre Theodosio och man kunde märka att han gjorde sig synnerlig möda med att lugna den unga kammarjungfrun, Alphonsos fästmö. Han samtalade bemligen långa flunz derna med henne, och hon fattade få fullkomligt förtros ende till honom, att hon snart blef alldeles lugn och till och med glad. Ulniformsknappen och fidentoffen, dessa tros feer fom hon eröfrat i kampen med banditchefen, hade