Gotlands tidning – 11 juli 1861, sida 3

Veracruz, hade blifwit honom lofwad af Herr Laroir, för att funna etablera fig på egen hand! Om föröfrigt hans klagan och jemmer såwål deröfwer, fom öfwer den olycka som träffat hans förra herre, kunde kallas stor nog förut, så skulle den likwäl ännu mer ökas, som wi strart skola få fe. Så snart nemligen röfwarehöfdingen kommit fram till honom, uppräknade han ur sin börs tjugo guldmynt och lade dessa framför den fängslades fötter. Jag har lofwat dig, fade banditchefen, tjugo dus bloner för det du förrådde hemligheten med likkistan och bär ligga de noga uppräknade för dina fötter. Du fer, jag bar hållit ord; men någonting widare har jag ide lofwat dig, och du må gerna undrå lönen för ditt förs räderi, ty en sådan låg själ, fom för litet guld säljer fin Herre förtjenar galgen. Full af förakt tänkte han nu wända sig derifrån, men det skulle ite lyckas honom. Den fängolade Alps honso kunde wäl icke göra honom något, ty oaktadt han glorve nästan wansinn ige ansträngningar att uppresa fig och gå röfwaren inpå lifwet, woro dock hands band alt: för starka och han kunde ej göra annat än utstöta wans mäktiga förbannelfer öfwer den skändliga lögn, fom flämps lade honom fom förrädare; deremot fom hjelpen från ett helt annat håll, på hwilket hwarken han eller bans ditchefen hade räknat. Herr Laroixrs dotter och hennes kammarjungfru, hwilken, fom mi weta, war Alphonsos jästmö, stodo nemligen hela tiden mållösa af förskräckelje bredwid sin bärstol, utur hwilken man twungit dem att stiga ned, utan att likwäl fängsla dem. Men när nu fäftimön hörde för hwad hennes fästman beskylldes, fom på en gång lif i hennes stelnade lemmar, och som en furie störtade hon fig på röfwarehöfdingen: Lögnare,