Gotlands tidning – 4 juli 1861, sida 3

wen förskräckligt nog ut. Stigen förde nemligen genom en djup hålwäg, med tät skog på ömse sidor. Hålwägen war så trång, att högst twå man kunde rida bredwid hwarandra, och endast i midten af densamma befanns en slags fri plats, fom syntes bestämd att gifva tillfälle att komma om hwarandra åt de forwagnar och karavaner, som der möttes. Detta är då det farliga ställe, hwarom wi talade i går afton, frågade Hr Laroir fremlingen, i det han os willkorligen höll inne fin häst och ide utan bäfwan blics fade ner i den djupa hålwägen. Det war en gång ett farligt flälle, swarade frems lingen, men sedan banditerna, likt wilda djur jagas af Diktatorn, är faran förbi, och man kan lika säkert resa genom denna hålwäg som någonsin på Mexicos gator. Eller, tillade han med spotst tlit, fruktar ni kanske att rida in i hålwägen? Låt då mig taga befälet och inom mindre än tio minuter skall jag hafwa uppnått flus tet af den. Utan att swara ett ord red Laroix framåt od) snart war hela kavalkaden inne i passet. Några minuter gick allt ganska bra och ej det ringaste hinder lade fig i mär gen för de resande. Redan hade de främsta uppnått den fria platsen midt i hålwägen utan att något miftänkt hade wisat fig. Twärtom herrskade der det djupafte lugn och knappt en fogel lät höra fig. Men plötsligt, just då Hr Laroix, jemte fremlingen, i spetsen för tåget, red in på den fria platsen, satte den sednare en pipa för munnen och aflockade densamma några gälla, genomträns gande toner. J samma ögonblick drog han en tung pis flol ur hölstret och flog med denfamma den ingenting a nande köpmannen i hufwudet få att denne störtade fans lös af häften. Nu uppstod en scen af den wildaste förs