Gotlands tidning – 27 juni 1861, sida 2

Jnrikes. — H. M. knkedrottningen ankom till Christiania ben 18 dennes kl. J 4 e. m. och befann fig wäl oaktadt sjöresan warit temligen stormig. — Till biskop i Linköpings stift har Kongl. Maj:t utnämt och förordnat Domprosten, Professorn och Cedas moten af Kongl. Mordftjernesorden, D:r Ebbe Gustaf Bring. — Dagl. Aldeh. fäster uppmärksamheten på den trängande nödwändigheten af örlogofa rtygs utsändande till nordamerikansta kusten för att beskydda mår handel och wåra fartyg under det utbrytande kriget. Anslaget till öfningserpeditioner, heter Det, är otillräckligt under wans liga örhallanden, än mera oiillräckligt under ett på af lägsen tust utbristande krig, fom sträcker fina werkningar ärwen till hafwen. Det obetydliga anslaget är wäl egents liga orsaken, hwarföre man hwarje år får fe samma korwetter Najaden och Lagerbjelke ute på expeditioner. Genom sma fartyg och dessutom oförändrad inredning förs minstas kostnaden. Men utom det ofördelaktiga uti att samma swenska örlogofartyg ständigt wisa fig i främmans de hamnar, blir ett mindre antal manskap öfwadt, då fartyget är litet. Fran Carlskrona erfar man, att fre gatten Cugenie skall utgå på en fortare expedition; om fregatten provianterades för några månader längre samt utrustades på krigofot wore åtminstone ett fartyg snart färdigt att afsändas. För att bestrida deraf färökade kofts nader, äfwensom för ytterligare en fregatis utrustning. torde regeringen wäl wara berättigad att taga medel af handels och sjöfartsfonden. Mindre fartyg wore nems ligen ej radligt att utsända, helst då med den rika pena ningetillgang, som berättas flå kaparne till buds (man har I en enda stat för detta ändamal tecknat fer mil. dollaro), de säkert förskaffa fig stora och wäl rustade fars tyg, som med lätthet kunde taga en liten örlogokorwett och kanske twå; i sjötrigehistorien saknas ej exempel derpå. — Eu inf. i A. B. yttrar, med anledning deraf att elt nytt kofferdireglemente och en ny sjölag lära förberedas, att ingen samhälloklass är, jynnerligast hwad de unders ordnade angår, ja litet under lagens hägn fom sjömännen. nj.. sjelf sjöman, har haft flera tillfällen att öfwertyga sig om att ett jemnt och allwarligt, men rättwist och billigt behandtingssätt ar Det, ywarmed dijciplinen säkrast upprälthaues. Matte derföre allt godtyckligt herrawälde pa sjon i möjligaste mon instränkas. furu mycket bättre bar ej numera en tjenare än en sjöman, fom, utsatt för hwad behandling fom helst måste i tre är stå qwar ombord, la wida fartyget ej under nämnda tid anlöper swensk hamn. Blir han mycket swårt missyandlad, få eger han wist att tlaga hos konsul (få widt han fan komma iland, hwilket honom, ehuru liggande i hamn, ej alltid tillåtes); men på hwad sätt skall han framföra tlagomål, der, som ofta händer, konsuln ej förstår swenska? Sjömannen är till följd af sitt lejnadosätt ombord, de storartade naturförs teelser samt de faror, ar hwilka han omges, mottaglig för religiösa intryck. Det wackra och äfven i wår gamla sjölag anbefalda bruket af gemensam morgons och aftons