Gotlands tidning – 20 juni 1861, sida 3

förråda of. Det ena, fom wi böra tillegna of, är guls det och dyrbarheterna. På ett guldmynt fan man ej fe, hwem det förut har tillhört, och hwad fmycena beträffa, så bryta mi, sedan wi hafwa delat, diamanterna och de wärderika stenarna ifrån guldinfattningen, hwilken feds nare nedsmältes, få att äfven här en upptäckt är omöjlig. Så blef hela planen på det noggrannaste aftalad och uppgjord ända till den ringaste biomständighet; först då en god timme sednare, red Don Gonzalez de los Torres med fin följeslagare åter till staden Mexico, för att dar gen derpå åter egna fig åt fina göromål palatset eller bringa Donna Timene fin hyllning, oh öfwerhufwud, uppföra fig få, fom man funde wänta af den allmänt beundrade och afundade öfwersten wid lifdragonerna. Sin adjutant Don Cefar åter sände han på ljusa das gen med ett offentligt uppdrag till ett af fina gods, fom stulle wara tillfinnandes i en något aflägsen prowins, och man fann det ganska naturligt att denna officer lät ett dussin dragoner åtfölja fig för att med större trygghet funna möta farorna på en sådan resa. Under tiden hade den rike köpman Laroix blijwit färs dig med fina förberedelser till resan och hade werkligen anträdt densamma under tillopp af hujwudstadens innes wånare, då man icke alla dagar kunde få se ett sådant tåg. Detsamma war nemligen sammansatt på ett förs deles egendomligt wis: framför redo på goda hästar fyra efter fem bewäpnade, hwilkas anförare war köpman 213 roir sjelj. (CortsG-)