Gotlands tidning – 20 juni 1861, sida 2

Den egendomliga likfärden. Berättelse efter en fann händelse. (Öiwersatt jör Gotlands Tidn.) (Forts.) Utanför staden hade den sistnämnde ett landthus, som låg alldeles undangömdt ibland winrankor, blommor och träd. Här höllo de båda ryttarne ett ögonblick med fina irnstande springare, men blett få länge tills OÖfwersten ur ett wäggskåp framtagit twenne wida ech långa flång: kappor, i hwilka de strart injwepte fig så att ingenting af deras lvsande uniformer kunde synas. Nu sprängde de återigen framåt; deras wäg förde dem strart fran landswägen till en atrakt, fom föga eller intet war besökt af Mericos innevånare, eburu den tillfölje af fin wilda och romantiska karakter hade warit temligen förtjent der: af. Men just af denna orsak och kanste äfwen för def aflägsna läge ledde ej någon banad wåg derigenom och bande det att någon rakade förwirra fig dit få skyndade ban, att komma ur denna milda trakt, emedan den just ej hade der bästa ryfte om fig. J trotos ar allt detta fanns deck ett slags wärdshus derstädes och detta just på det undangömdaslte, wilda ste stället, wid början ar en skog, sim sträckte fig långt in år landet och till en del war så tätt genomwuren med slingerwärter att man knappt tunde tränga igenom densamma. För icke få långt till: rafa hade denna skog tient sasom gömställe för alstilliga röfware och tanditer, ar hwilka da ännu äfwen traften tiing hufwudstaden hwimlade och man erinrade sig måns ga tasansjulla händelser fom stulle bafiwa iilldragit fig i dennantraft. På den sista tiden likwäl, sedan Santa Annas stränga sslorelse atminstene hade befriat Merikos närmaste cungifning från detta slödrer, hade på flera år