Gotlands tidning – 6 juni 1861, sida 2

nom ett ide obetydligt understöd, ifall jag såkert anlände med min transport till Veracruz och detta löfte blir nog för honom en sporre att ej sqwallra, utan tiga fom mus ren rörande hemligheten med likkistan. Dessutom skall han åtfölja mig på tåget och jag skall ide släppa honom ur sigte. We honom, om han skulle förråda mig! Men det är alldeles icke tänkbart, ty hand fästmö, med fwils fen han, efter skedd etablering, ämnar gifta fig, befinner fig likaledes med på tåget, emedan hon sedan någon tid är i tjenst hos min dotter och skall beledsaga henne till skeppet. Det unga folfet år alldeles icke i stånd att ens tänka något ondt; twärtom, hela deras diktan och trafs tan går endast ut på, att förtjena den belöning, fom jag ämnat min Alphonso — få heter den unge snickarn — på det de få mycket snarare må funna gifta fig. Diktatorn skrattade öfwerljudt då köpmannen nu lagt hela sin plan i dagen. Det är den kostligaste historia jag hört i hela mice tij, utropade han, och om saken lyckas er, fom jag ej twiflar på, få skola de många bans biter, af hwilka landet hwimlar, blifwa utom fig af ras seri, ifall de efteråt erfara, hwilken wigtig fångst, fom gått dem ur händerna. Pater Theodosio skall ni få med Er, han må läsa messa öfwer liket Morgon och afton Oh sedan redegöra för mig huru resan gått för fig. Skall jag anförtro honom hemligheten eller böra wi lemna 602 nom i den tron, att hans medföljande aktas nödigt ens dast för de religiösa ceremoniernas skull? Det sednare, Ers Herrlighet, genmälde köpmannen ifrigt, det sednare. En hemlighet bewaras alltid desto bättre, ju mindre antal menniskor weta deraf. Yi kunz na ju fåfom orfaf, hwarföre jag wisar den aflidne så stor ära, uppgifwa för Patern, att min förre majordomo tillhörde en fransysk familj af gammal adel och endast