Den egendomliga likfärden. Berättelse efter en fann händelse. (Öfwersatt för Bottands Tidn.) (Forts.) (Sudg Höd7 utropade nu Diktatorn. ÅJag förstår Er ännu mindre. Har då den döda tjenaren mera wårde för Er, än alla Edra rikedomar, fom Ni här har föra wärfwat Er? J sådant fall behöfwer ni wisst ej något slags beskydd. Min egendom, fom jag under många år genom flit och möda förwärfwat, är af högt märde för mig, förs Elarade köpmannen leende, ocj just ar den orsaken läg: ger jag få stor wigt på att liket förblir alldeleokorubbadt i sin kista. Jag tänker nemligen låta fylla samtliga fis stor och kappsäckar, hwilka jag medför endast med saker af föga wärde, saker, hwilka jag i nödfall kan umbära och hwilkas förlust ej fan göra mig fattig. Kistan ders emot, i ywilken liket linger, består helt och hållet af en dubbel låda, och i deuna dubbla låda sfinnes anbragt fora hemliga förwaringorum:; etter för att tala ännu tyd ligare, det är icke en likkista, utan twå, inskjutna i hwarandra, men med sådan konst att man all: deles icke Fan upptäcka det. Åiwen det mest öfwade öga fer ingenting annat än en massiv likkista och tänker ej på att der öfwerallt finnes dubbla wåggar som åt: skiljas af mellanrum. Jag har nu räknat på denna omständighet och undangömt alla saker af wärde, alla mina papper, mitt guld, mina dyrbarheter i dessa mellans rum. Jngen menniska, fom ej är inwigd i hemligheten stall funna upptäcka eller ens ana detta gömställe. Om jag således äfwen skulle blifwa utplundrad på wägen, om jag skulle hafwa den olyckan att alla mina kistor och