Gotlands tidning – 25 april 1861, sida 2

från gäldstugan. Han klädde fig i nya swarta kläder, nya stöflor och hwit balsduk, och antydde att den dagen skulle bli den wigtigaste af hans lefnad, hwarföre de ans dra byfatta skämtande frågade, om han skulle stå brud gum? Till fin fordringaegare, kommissionären Wessman, hade han skrifwit on biljett af följande innehåll: Kom till mig i e. m. fl. 8, n:o 2 Köpmanstorget få ska wi uppgöra; fom! Gustaf Berggren. När hr Wessman, som förut af honom hört hotande uttrock och derföre anmodat en bekant att följa fia, ans fom till Berggren, hade denne till fin högtidodrägt äfwen tillagt hwita glacehandskar och hade hos sig, utom waftkneften ärwen ett par bekanta. Der bjöds på djams pagne och punsch; men derjemte wisade Berggren en ifrig åtrå att få Wessman ensam in i ett inre rum, och att få dörren förriglad. Wessman, som befarade något obvyggs ligt, helst Berggren trerwade med ena handen i baffickan, medan ban med den andra sökte rigla dörren, blef alldes les försträmd och erbjöd fig att gifva Berggren frisedel från gäldfingan och efterskänka skulden; men derwid gens mälde Bergaren: frifedel skrifwer jag sjelf, timman år flagen. Wessman skyndade fig då få baftigt undan och utför trapporna, att han ide ens fick tid att medtaga fin hatt, och det fastän Berggren sprang ut i första trappan och ropade honom. Å-wen Wessmans sällskap ämnade aflägona fig, derwid Berggren sprang förbi och åter in i inre rummet, hwarpå ett skott hördes, innan ännu Wessmano sällskap hann komma utför första trappan. Manga anledningar förefinnas, att han ämnat först wända wapnet emot Wessman. Det war sålunda han skref fin frisedel från gäldflus gan och gjorde stäl för ordivråfet åndan kröner merket. Ett annat sjelimord föröfwades af en alagmäfteriars betare, fom med fin hustru warit på spektaklet och fett 730 år af en spelares Iefnad. Det säges, att han af denna pjes blifwit få gripen, att han beflutit förkorta sitt lii. Knappt hemkommen åtföljd af hustrun, framtog han genast 2 skarpladdade viftoler och fade fig wilja anwända dem emot fig sjeli. Förskräckt häröfwer rusade hon ut och ned på gården, men hann ide längre än några steg uts för trappan då hon hörde skott smälla. Årsöljd af en i samma hud boende perion fom hon flrar derefter tillbaka och fann då mannen badande i blod. Han hade på en gång aflossat begge pistolarne, den ena mot högra tinnins gen och den andra mot bröstet, hwars beklädnad han flis tit undan. Den moraliska uselhet fom dessa fjelimord och en mängd andra upprörande brott ådagalägga, synes hafwa tilltagit i en förfärande grad under de sednare åren. Nås got botemedel måste föfad deremot; men wi befara att det finnes hwarken i pjunkig filantropi eller uti fanatiskt läjeri.