Gotlands tidning – 28 mars 1861, sida 3

(Jnsändt) Om Folkskolelärarnes lön. Från sednaste Rikodag hafwe wi åter mottagit ett talande prof på den nitälskan för folkbildningen, den flofs het i organisationen af folkskolans angelägenheter och den frifostighet mot dess lärare som alltid utmårkt Riksens Ständer. Redan skolstadgan af år 1842 beftämde feols lärarnes årliga lön till ej mindre än 16 tunnor hälften råg och korn, hwaraf alltid 8 tunnor skulle erläggas med ett kontant belopp af 53 Rdr 16 sk. Bko och sedermera efter markegångepris och de öfriga in natura betalad, hwarförutan bete och winterfoder åt en ko skulle lemnas eller ersättning derföre med ej mindre än 2 tunnor säd. CFåledes har en Folkskolelärares årliga lön, beräknadt efter 16 års dels marfegångss dels gångbara medelpriser upps gått till ej mindre än 190 Rdr Rmt. Enligt den nys ligen upplästa Kongl. Kungörelsen hafwa Riksens Stäns der, nu förhöjt skollärarens lön på så sätt, att han för hwarje månad öfwer 8 månader, som han underwisar, erhåller 2 tunnor säd. Denna wälberäknade åtgärd har företagits, naturligtvis i den på deras menniffofännes dom och lvkliga erfarenhet, grundade öfwertygelse, att Församlingarne nu skola utsträcka underwisningstiden till minst 11 månader och ej som hittills om sommaren i den bråa tiden anwända barnen hemma till hjelp i göromås len. Dessutom hafwa Riksens Ständer beftämt erfätts ningen för bete och winterfoder åt en ko till 5 tunnor af föru:nämnde sädeeslag hwarpå naturligtwis förfamlingars na willigt skola ingå. En Folkskolelärare kan således hädanefter påräkna ej mindre än 27 tunnor säd, utgör rande, efter i år gångbara priser, minst 324 Rdr Rmt i årlig lön, utom bostad och bränsle; hwarmed han bör finna fia fult belåten och rikligen lönad för fin möda samt i ständ, att genom årliga bidrag till en penfionds anstalt, betrvgga sina åldriga dagar och fina efterlefiwans des bergning. Denna Stsändernas utmärkta frikostighet, hwarigenom allt skickligare personer skola känna sig uppmuntrade, att söka plats wid wåra folkskolor och således underwisnins gen alltmera utwidgas och förkofras, är få mycet beröms wärdare, fom den nu, fom förut, wanligen tagits i ans sprak för ännu wigtigare oh riksgagneligare föremål. Pto.