Gotlands tidning – 15 mars 1861, sida 2

Gustaf Gdward Vooberg, Christian! Alfred Westdahl, Albrecht Leopold Lönnroth, Hans Ludwig Wahlberg, An ders Bråkenhjelm, Carl Timotheus Broander, Docar Theodor Lundberg, Oecar Ludwig Gustafjon och Fredrik Wilhelam Petersohn; samt till Löjtnanter, Underlöjtnans terne Johan Oocar Thorman, Olof Johan Dörrar Stens ström, Johan Elias Nicodemi, Fredrik Wilhelm Jacob fen, Wilhelm Wahlström, Carl Gustaf Ulrik Falk, Fris berre Wilhelm Adolf von Liewen, Carl Jacob Edward Ringbom, Johan Peter Ferdinand Koch, Arthur Ruuth, Olor Birger Rydholm, Arel Ulrik Jonas Ahlgren, Free drik Hampus Rudolf Sjödin, Görhe Fredrik Westin, Carl Johan Appeltofft, Oscar Carlstedt, Carl Adam af Forselles, Georg Gustaf Skoglar Båststt, Friherre Axel Reinhold Kruse och Axel Fredrik Lagergren. — Förordnande. Wår utmärkte Musikdirektör wid MNational:-Bewväringen Hr C. A. Elert, har erhållit förordnande, att äfwen bestrida underwioningen af Mufikz fåren wid Norra Skänsta Kongl Infanterisregementet. — Förändring of studentexamen. Ryktet will weta, att den tillsatta lärowerkskom itns förslag få tillwida blifwit af regeringen gockändt, att ynglingar, som wilja bli studenter, ej för att jortsätta studium wid akademien, utan blott för uppnående af wissa ändamål, såsom t. er. inträde i officerokårer, i landtmäteriet eller telegrafstaten, blifwa härtill berättigade genom afläggande af gorkänd ajgångoexamen wid elementarlärowerk, wars emot de, fom wilja widare fortgå i fina studier wid afar demien, böra, efter wid elementarlärowerk aflagdt argångas förhör, härefter lika som förut ytterligare pröfwas mid akademien. — De fer quld:faggarne. Under denna titel innehåller Gotl. C:s n. Tidning för den 8 dennes några sanna och wälgrundade reflerioner, med anledning af wissa . k. swenska tidningars och deras liktänkande lär sares lätisinniga anfall mot en ar Gotlands förnämsta affäromän i och för en bergningoaffär, i hwilken dessa guld kaggar förekommo. Såsom man redan har sig bes kant, blef ersättningsanspråket för bergn ingen af omnämns da parti guld, wid engelsk domstol salunda afgjordt, att på grund af en från det strandade fartyget äfwen iland: bergad passagerares ide sanningdenliga witinesmål och genom det engelska ombudets ådagalagda opälitlighet, passageraren, engelske prestmannen Scott, ansågs wara rätta bergaren aj guldskfaggarne, ehurn Skepparen och öfriga wittnen intygat motsatsen. Wi taga oss derföre friheten att här återgifwa den del af reflexionerna, (ut rymmet nekar of att meddela artikeln i fin helhet), hwilken stämplar anfallet mot Gotland och Consul BEnes quist fårom jfamligt, och deruti, likjom i artikeln för öfrigt, instämme wi få mycket hellre, som wi tro oss i den ärade författaren igenkänna en högt aktad och här särdeles wärderad samhällomedlen, hwars anscende såsom en redbar od) sannt josterländssk man står alldeles för högt att kunna nas af dylika skribenter som den gamle bes fante och konsorter få wäl i Swerge fom i England. — Författaren yttrar fig salunda: Denna stimrande titel upywäcker kanske hos mången läsare tanken på någon saga ur insen och en natt; och den affär, rörande en strandningshändelse på Gotland i hwilken dessa guldsekfaggar utgjort glansgspunfterna, har och af wissa tidningar blifvit behandlad sasom en lofans de saga, späckad och utstyrd med äfwentyr ar wald, slem winning och hjertlöshet, här och der på bekostnad af fan: ning och werkliga förhållanden. Ar flera uttryck i de of: fentliga yttringarne om denna sak fer det werkligen ut fom man antungen icfe känt eller icke welat känna det rätta sammanhanget, utan man finner tydligen ott nås gon gammal färgläggare med ej få liten elathet och con amore målat, ja utmålat saken, och att man ide warit få noga med det biftoriffa, utan strukit på med bred pensel för att winna effekten af en pikant tidningsartikel, föga aktande om man och dermed trädt sanningen för nära; hwarigenom man djupt förorättat enskild man kastat skugga på en hel landoort med def embetsemån, handelecorpo och oskyldiga befolkning, ja hela Riket, samt derwid till och med framdragit personer af den sällning, som bordt befria dem från hwarje onödig inblandning i en klandrad affär. Man har då af lättsinne framställt Gotland sasom en förderfwets hala för alla skeppebrutne, der de ingalunda böra wänta på stranden hjelpsamma kristna menniskor, utan blott ett skamlöst dyrköpt bistand eller rent af tullkomlig plundring, samt derwid äfwen framkastat skomtar af forn-fagan om den hwita häften och lottan, fom skulle lockat seglaren på strand; man bar oc osmakligen gycklat med pialmens ord att Gud måtte mwålfigna sjö och strand, ej låtsande om att denna bön tusende gånger appstiget ur rena hjertan hos ett folk, af hwilket em stor del måste hemta fin näring af det wådliga fiskeriet i öppna hafwet. Detta anfall mot land och perion, ellet mot Gotland och eu def mwerkiame maste affäroman, Hr Consul Encquist, är få mycket föams ligare fom man ide tyckes wilja lyssna till Hr C:s upp: losande genmälen, ite sansat fig att afwakta slutlig dom, och ej heller will ömma för hang kända handelsförlustet, dem han dot burit bättre än de flesta i förra kritiska tic der. Och ännu hjertlösare more hela detta förfarande i.. ON ot HF) AE O24